Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt måste vik* eller att han måste vidkännas större uppoffring1
för att tillförsäkra sig dess fortfarande åtnjutande — vare sig nu
detta beror på, att budet då blir lägre eller att detsamma i följd
af räntornas upplöpande icke längre förslår till gäldande af
anspråk med bättre rätt. Man lär icke kunna förneka, att
nyttjanderättshafvarens rätt här verkligen är beroende af, om
försäljningen på de vid utropet tillkännagifna vilkoren kommer
till stånd eller icke, och han bör derför enligt vår åsigt hafva
befogenhet att bestrida yrkandet på ny auktion. Från denna
grundsats torde man icke vara berättigad att göra undantag
ens, om rättigheten i fråga går med bättre rätt än alla
ford-ringsinteckningar1 2, ty äfven i detta fall är det ju tänkbart, att
det blir nödigt att skrida till utrop utan förbehåll om
rättighetens bestånd. Faran derför är då naturligen vida mindre,
men på den större eller mindre sannolikheten af rättighetens
uppoffrande kan det naturligen ej få ankomma.
Någon annan än nu nämda personer lär icke afses med
uttrycket »annan, hvars rätt är i fråga». Särskildt må påpekas,
att derunder icke inbegripes den spekulant, som stannat för
högsta budet å fastigheten. Visserligen medför försäljningen för
honom både rättigheter och skyldigheter, och hans rätt kan så
till vida sägas »vara i fråga». Det sammanhang, hvari dessa
ord användas, utvisa emellertid, att med den rätt, derom fråga
är, åsyftas en rätt, som förefinnes i förhållande till fastigheten
1 I vår tanke innebära föreskrifterna i Int. L. § 52 och U. L. § 105
en hårdhet mot nyttjanderättshafvaren derutinnan, att han för det fortfarande
beståndet af sin rätt skall nödgVs betala allt, hvad för en bättre berättigad
ur köpeskillingen brister. Om således vid utrop med förbehåll om
rättighetens bestånd innehafvaren af en bättre fordringsinteckning icke skulle
utfå 3,000, af hvad han har att fordra, måste nyttjanderättshafvaren
antingen betala detta betydliga belopp eller riskera att gå miste om sin rätt,
om också vid det nya utropet endast bjudes 10 kr. mera än vid det förra
och detta bud afgifves just af innehafvaren af den ifrågavarande
inteckningen. Den skilnad i värde, som fastigheten representerar med eller utan
skyldighet att tåla nyttj an der ätten, borde väl anses utrönt genom storleken
af de båda inropssummorna. Nyttjanderättshafvaren borde derför kunna
trygga sin rätt endast genom kontant betalning af skilnaden mellan dessa
båda summor. På denna tanke hvilar stadgandet i finska U. L. 5: 38; jfr.
ock tyska Lagen 1897 § 59 mom. 2.
2 Jfr. danska Lagen 1891 §§ 20, 23 och Nellemann s. 93.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
