Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan genom dess afgifvande kommer då ett aftal till stånd,
medförande ömsesidiga rättigheter och skyldigheter för
kontrahenterna. Hvilken inverkan på dessa utöfvas af den
omständigheten, att bud äfven af någon annan afgifves, skola vi i en
senare afdelning af vårt arbete söka besvara; tillsvidare antaga
vi för enkelhetens skull, att något öfver- (resp. under-) bud
icke göres. År budet då ett antagande, är derom icke något
att säga; ett aftal föreligger ju, och det är sjelfklart, att
den bjudande lika litet som auktionstillställaren kan frånträda
detsamma, såvida icke en sådan befogenhet skulle framgå af
aftalets eget innehåll.
Annorlunda förhåller det sig i de enligt vår åsigt vida
vanligare fall, då utbjudandet endast innebär en uppfordran till
spekulanterna att framställa anbud; äfven då är det visserligen
endast en konsekvens deraf, att budet betraktas som ett anbud,
men dermed är icke svaret gifvet på frågan, om detsamma är
bindande för dess afgifvare äfven i den meningen, att han är
beröfvad möjligheten att återkalla detsamma. I anbudets
begrepp ligger väl, som ofvan 1 framhållits, att genom dess
antagande ett aftal skall komma till stånd, men det måste
sär-skildt undersökas, såväl om detsamma är återkalleligt som huru
länge det bibehåller sin kraft att genom ett senare antagande
kunna leda till ett aftal.
På kanske intet annat område af rättsvetenskapen har väl
den romerska rättens verkliga eller förmenta grundsatser utöfvat
ett så stort inflytande som på den s. k. aftalsläran. Vi erinra
från det föregående2 derom, att en ensidig rättshandling icke
annat än i sällsynta undantagsfall ansågs förmå grunda någon
rätt; den enskildes vilja såsom fri skulle icke kunna binda honom
certum är nödvändigt för ett köpeaftal, hvadan utbjudandet, då det ej
innehåller något om priset, aldrig skulle kunna vara ett saluanbud (annorlunda
deremot vid en försäljning förmedelst utrop i afslag; se sid. 70 not 1), utan
på sin höjd ett anbud till ett pactum de vendendo. Genom budet skulle nu
detta antagas, men tillika göras ett köpeanbud. Vi anse denna uppfattning
oriktig, men gifva författaren rätt derutinnan, att en sådan syn på tingen
tyckes ligga till grund för det allmänna språkbruket (särskildt uttrycket:
>den högstbjudande har rätt att få sitt anbud antaget»).
1 Se sid. 108 not 1.
2 Se ofvan sid. 103.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
