- Project Runeberg -  Om auktion såsom medel att åvägabringa aftal / II. /
220

(1897) [MARC] Author: Tore Almén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vara, framgår nogsamt af de svårigheter, hvarmed det varit
förenadt att konstruera fram någon viljeakt, derigenom
auk-tionstillställaren kunde anses hafva accepterat den bjudandes
viljeförklaring att stå vid sitt bud. Af en sådan har man intet
behof, då det gäller att förklara denna bundenhet enligt något
af de rättssystem, hvilka i likhet med det svenska erkänna
möjligheten af bundenhet vid en ensidig viljeförklaring.
Auktionsbudets egenskap af anbud utgör då icke något hinder, att dess
afgifvare är pligtig att någon tid stå fast dervid *. I detta
af-seende plägar man som bekant skilja mellan ett anbud, gjordt
till närvarande och till frånvarande person. Endast i senare
fallet anser man anbudsgifvaren utan vidare skyldig att någon
tid stå vid detsamma; är budet åter framstäldt till en
närvarande person, måste det genast antagas, såvida ej
anbudsgifvaren uttryckligen medgifvit anstånd med svaret eller eljes
särskilda skäl föreligga, som utvisa, att det varit anbudsgifvarens
mening att binda sig för längre tid1 2 * * *.

Nu ligger det emellertid, enligt hyad vi sökt visa 8, i
auktionsbudets begrepp, att det skall vara riktadt till en närvarande
person. Icke desto mindre måste det anses någon tid bindande

1 Såsom ett anbud, d. v. s. en ensidig rättshandling, men ändock
någon tid bindande för dess afgifvare, uppfattas auktionsbudet också af de
främste författame på den preussiska-privaträttens område; se Dernburg II
s. 31: Förster-Eccius II s. 117. — På samma sätt måste frågan bedömas
enligt den nya tyska Givillagen. Nämnas må emellertid, att i den, så vidt
vi hafva oss bekant, enda afhandling, deri dess stadganden i förevarande
afseende gjorts till föremål för behandling (Tentier, Die juristische
Konstruktion der Versteigerung unter Berucksichtigung des § 156 des Burgerlichen
Gesetzbuchs, Berlin 1898, s. 19—23) författaren icke insett detta, utan vid
sitt försök att förklara bundenheten helt och hållet ansluter sig till Iherings
på en motsatt utgångspunkt hvilande konstruktion af auktionsbudet.

Nordiska författare, som uppmärksammat denna fråga, se också i
allmänhet i budet ett någon tid bindande anbud; sålunda Hagerup II s. 384;
Nellemann s. 61; Lassen s. 30. Den äldre åsigten framträder hos Gram,
Den danske Formueret, Kjøbenhavn 1858—1864, II: 1 s. 166.

2 Se den schweiziska Lagen iiber das Obligationenrecht art. 3, 4; B.

G. B. §§ 147 och 148; Nya lagberedningens förslag till lag om köp och

byte § 2. Jfr. ock Kohier a. a. s. 302; Lassen s. 36; Nordling s. 203 ff.

8 Se del I sid. 15 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atauktion/2/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free