Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vidare följer af nämda grundsats, att, om exekutiv
myndighet vid pröfning af den erbjudna säkerheten oriktigt antagit,
att den icke uppfyller de i § 107 uppstälda fordringarna, och
derför skrider till nytt utrop, en klagan öfver
auktionsförrätta-rens åtgärd, utgången från någon af intressenterna, endast kan
föranleda auktionens upphäfvande och ogillande af den vid det
senare utropet skedda försäljningen, men icke att högre instans
förklarar, att, som den af den vid första utröpet högstbjudande
erbjudna säkerheten varit i öfverensstämmelse med lag, hans
bud rätteligen bort antagas och derför nu antages. Genom
auktionsförrättarens, låt vara af oriktig lagtillåmpning beroende,
förkastande af högsta budet måste nämligen dess afgifvare anses
fri från sin bundenhet1, # och endast på klagan af honom sjelf
bör han kunna förklaras för rätt inropare af fastigheten2.
tioner, innan försäljning kom till stånd, och denna stadfästades sedermera
genom lag. Alla auktionerna uppfattades som en »actus continuus», och i
följd deraf ansågs den vid en tidigare auktion högstbjudande skyldig att stå
fast vid sitt bud, ehuru ytterligare auktioner egde rum. Genom en
författning af d. 25 Jan. 1820 föreskrefs, för att skydda de bjudande mot
obehörig tidsutdrägt, att intet bud skulle utan uttryckligt förbehåll i
auktionsvil-koren vara bindande längre tid än sex veckor. Denna grundsats upptogs i
Lagen 1891 § 36 mom. 2, enligt hvilket lagrum det vid första auktionen
afgifna högsta budet kan antagas vid den andra, såvida denna eger rum
inom nämda tid, räknad från den törsta. Den vid en senare auktion
högstbjudande behöfver deremot icke, utan att bestämmelse derom i vederbörlig
ordning träffats, finna sig i, att afgörandet om budets antagande uppskjutes
till ett senare tillfälle. Se härom Nellemann s. 61 flf., 104, 115ff.
1 Af samma åsigt är Gadpp a. a. s. 78. — Annorlunda förhåller sig
detta enligt den tyska Lagen 1897, som i § 72 mom. 2 stadgar: »Ein Gebot
erlischt auch dann, wenn es zuruckgewiesen wird (att det skall afvisas, om
erforderlig säkerhet ej ställes, stadgas i § 70 mom. 2) und der Bieter oder
ein Betheiligter der Ziiriickweisung nicht sofort ividerspricht».
Protesterar således någon intressent, mot att den bjudande afvisas, är denne
fortfarande bunden, och hans bundenhet upphör icke ens dermed, att »Zuschlag»
förvägras honom, utan först derigenom, att det beslut, hvarigenom detta
sker, vinner laga kraft. Detta torde framgå af en jämförelse mellan § 86
och § 72 mom. 3.
2 Jfr. rättsfall, refereradt i N. J. A. 1888 s. 420 samt (ehuru icke
rörande en exekutiv auktion) F. J. F. T. årg. 21 s. 38.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
