Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
get icke sägas hafva skett å auktion. Följaktligen bör en
före-lupen felaktighet af nämda slag föranleda auktionens
upphäf-vande, om den öfverklagas i laga ordning1. Deremot år den
anmärkta omständigheten tydligen af beskaffenhet att böra
göras gällande inom de i U. L. §§ 168 och 179 stadgade tider,
så att eljes försäljningen, ehuru strängt taget icke åstadkommen
genom auktion och således i strid med § 87, vinner laga kraft
och medför sin vanliga verkan på i fastigheten befintliga
sakrätter 2. På samma sätt som ett oriktigt förfarande i nu nämda
hänseende bör man ock bedöma saken, i händelse
auktionsför-rättaren skulle sälja en utmätt fastighet till den, som, sedan
klubban fallit för annans bud och under det pröfning af den
1 Jfr. rättsfall, refereradt i N. T. 1865 s. 29, der H. D. uttalade den
enligt vår åsigt riktiga meningen i följande ordalag: »Enär . . . utropet
blifvit afbrutet af inträffad öfverläggning om auktionens inställande och
det sedermera utan nytt utrop gjorda anbud följaktligen icke kunde
anses hafva skett i den ordning, författningarna stadga» etc.
4 Denna fråga var föremål för bedömande enligt äldre rätt — innan
otvetydiga bestämmelser ang. viss klagotid öfver auktion funnos (Kongl.
Förkl. d. 27 Juni 1811 mom. 2 afsåg nämligen endast auktioner å
landtfa-stigheter, förrättade annorstädes än å landskansliet) — i ett rättsfall,
refereradt i J. A. XXII s. 424. Rådstufvurätten, till ändring i hvars beslut
Hof-rätten fann skäl icke hafva förekommit, yttrade bl. a.: »Ehuru v. K:s
anbud icke, såsom sig bort, blifvit med klubbslag fästadt . . . likväl och då
en så beskaffad underlåtenhet af vederbörande auktionsförrättare icke borde
komma inroparen af fastigheten till last, destomindre som det varit N.
obetaget att genom öfverbud omintetgöra det anbud, som af v. K. blifvit gjordt,
men sådant blifvit åsidosatt, hvarför ock v. K:s anbud blifvit det högsta»
etc. Nedre Revisionen, hvars betänkande af H. D. (enhälligt) gillades,
yttrade, efter relaterande af de faktiska förhållandena, bl. a. följande: »Nu,
alldenstund af hvad sålunda förekommit är ådagalagdt, att det köpeanbud,
genom hvars antagande å Bankostyrelsens sida v. K. blifvit förklarad ägare
af (fastigheten N. N.), tillkommit, först efter det den å egendomen utlysta
ifrågavarande exekutiva auktion redan varit af vederbörande instäld, och således
egt rum hvarken under offentligt utrop eller med iakttagande i öfrigt af
den ordning, författningarna i afseende å försäljning af utmätt fastighet före*
skrefvo den tid anbudet skedde . . . fördenskull och som det emellan
Bankostyrelsen och v. ’K. under sådana förhållanden afslutade köpeaftal . . .
icke må antagas hafva i afseende på inteckningens bestånd ägt den påföljd,
som, för det fall att försäljning af fastighet på utmätningsauktion ägt rum,
bestämmes uti Förordn. d. 13 Juli 1818 § 24, sådan densamma lyder i Kongl.
Kung. d. 18 Dec. 1823; alltså och då» etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
