Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gas dels, att vid sådana försäljningsauktioner inroparen skall
tillförbindas att, i händelse köpeanbudet skulle af honom utan
medgifvande från kronans sida ryggas och egendomen vid nytt
utrop gå till mindre än förra köpeskillingen1, ersätta kronan
skilnaden, dels, att stadgande om skyldighet att i oniförmälda
fall utgifva ofvan berörda ersättning skall intagas i
auktions-protokollet jämte öfriga auktionsvilkor, hvarefter protokollet bör
förses med godkännande och bevittnad namnunderskrift af
inroparen.
Sistnämda föreskrift gifver anvisning på det utan tvifvel
lämpligaste sättet att gå till väga för att afskära inroparen
utvägen att under åberopande af förment formbrist i hans
viljeförklaring undandraga sig att betala, hvad han en gång bjudit,
men sedan finner för högf. Genom att så förfara får man
nämligen en handling, som tillfredsställer äfven den strängare
uppfattningen af den svenska rättens fordran på skriftlig form vid
fastighetsköp. Tydligt är, att intet hinder finnes att vid för
enskild räkning skeende auktioner vidtaga samma
försigtig-hetsmått, något, som faktiskt också ej sällan förekommer och
plägar tillgå på det sätt, att auktionsprotokollet är på förhand
utskrifvet, med rum lemnadt för köpeskillingens belopp och
inroparens namn, och att, sedan dessa ifylts, protokollet
undertecknas af auktionsförrättaren och inroparen (möjligen också af
fastighetens egare) och namnteckningarna bevittnas af två
ojäf-vige män. Såsom något symptom af, att enligt, den ^allmänna
rättsuppfattningen i landet det först vore inroparens
undertecknande af protokollet, som gjorde aftalet för honom bindande,
får detta dock icke anses, ty dels medför sådant, såsom ofvan
påpekats2, i allt fall vissa fördelar, dels är den omordade
sedvanan icke synnerligen utbredd. Till bevis härpå må nämnas,
inkomma med förslag i ämnet. Sådant afgafs d. 10 Maj 1894 och innehöll
förnämligast, att auktionsprotokollet borde undertecknas såväl af den
myndighet, som förrättat auktionen, som inroparen samt att namnteckningarna
borde af vittnen styrkas, öfver detta förslag infordrades
Justitiekanslers-embetets yttrande, hvilket afgafs d. 28 Juni 1894. På grund af deri gjorda
anmärkningar omarbetades förslaget, och infördes deri bestämmelsen ang.
påföljd för inropare, som ryggar gjordt köpeanbud.
1 Här talas icke något om ränta å denna; jfr. U. L. § 110.
2 Se ofvan s. 306—307.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
