Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11 Januari 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Qerdingsvägs afstånd: återvände vi i förmaket, och
skulle någonting roa oss med. Jag satte mig vid
Pianot, att för mig sjelf spela på Beethovens
mån-skens-fantasi; men flickorna hade på posten fått ett
par af Conversations-bladets Modedock-blad. Dessa
synades i alla spetsar och sömmar och hårflätor, och
sluteligen sjelfva physiognomierna, hvilka ej alltid
äro mycket att se på. ”Hvilken tycker Magistern
mest om af de här ansigtena?” ’frågade någon och
ställde dem på Notställaren.
Bland alla ansigten, svarade jag, tycker jag
minst om Modedocks-ansigten i gemen, vare sig på
papper eller i papillotter. Och säg, Mamsell S*, som
känner verlden och slägterna som i verlden äro
(d. v. s. Stockholm), kunde jag inte, i fråga om de
föreställda personerna, opåsedt försvärja mig tryggt
åt Momus, om ej hela Modeherrskapet ser ut i
synen som V*#? (Ordet Momns utsade jag med en
förmodligen illistig mine, emedan hennes eget ansigte
påminner om den gudens; ehuru hon är den
frommaste själ vid hela S*#).
Gumman skrattade smått med utbredda kinder,
och sade, skämtande på sitt vis: ”Hå—å nej! en
liknar deremot Magisterns hjertas utkorade.”
Hvem då? frågade jag; kom och peka!
Gumman kom och pekade skälmskt (det var
baddarn till polskt ord, med sju consonanter, fem i bredd
och en enda vocal •— in parenthesi sagdt, som du ser);
och Jen utpekade liknade synbart — ###.
Qvinnorna i huset, nämligen, kunna ej slå ifrån
sig (som jag förmärkt), att jag nödvändigt måste
vara verliebt i någon af dem. Men hvem det egent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
