Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1 Juli 1824
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a#
ra, oeh under dess hjul smög sig undan oss de»
ena Qerdkigsvägen efter den andra*. Alla små
bekymmers nyponfnas ock tisteltaggar, atti gammalt
*r-kets-sot som kunde gnaga på sinnet , lossnade, utföll
och blåstes bort långt bakom oss, tsHsammansc med
landsvägens dam, af den friska sunnanvinden. Väl
märktes det, att vi i vindens kårar mötte strödda:
corpser af vintreus arriéregarde, som från Söderns
tander aftruppade i sommarqvarter upp åt polen?
men de gjorde ingen fiendtlighet eller snufva* utån
fördrefvo fastmer all olus(ensN kammarsnufva, då de
i förbifarten bläddrade i björkarnes blad, och under
skämtande kindpustningar hviskade oss i öronen:
”friskt ut, i det friska fria lifvet!” ögat halkade med
lätthet och välbehag öfver oupphörligt mötande och
snabbt förbiilande föremål, och i Naturens gröna
vagga, bland skogar, backar, ängar och gungande
rågåkrar, vyssjades själen in i en ljuf och stärkande
slummer. — Man ser — nej I j a g ser — (först oeh
främst, att jag har svårt att akta mig för, att
kläda mina egna privata föreställningar i form af
allmänna satser, och för det andra ser jag) — ett
landskap med helt andra, ögon, såsom gående och såsom
åkande. Nejden framställer sig i de bägge
synpunkterna ungefår med samma skillnad, som är emellan
semw pedestfis och equestris. Ifrån höjden af
en vagn, — om man också genom dess tillhjelp blott
sätter en aln till sin fotgångarlängd, — dominerar
jag fterrainen, får den i skönare dager, flyttar mig
på behörigt afstånd från taflan, uppfattar allt mer i
helhet, mer poetiskt. Till fots beherrskas jag
ensidigt af enskilda partier, fastklibbas evigt vid samma
fläck, om jag ock är aldrig så fotvig, läser liksom
Infanteri- ocli (5a valleri-språliet. Med dessa krigiska
namn åtskiljde den krigiske llomarn prosan ocli poesien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
