Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30 Juli 1824
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
himmelen för själen. Vänder er om, så kommen J
rätt: låten gravitationslagens blyok mindre juridiskt
imponera på sinnet: för dess släpande advocatsprosa
har man en alltför förödmjukande respect. Gören
själen lätt — man kan ju göra sig lätt till kroppen
med litet vilja — så står himmelen med dess
stjerne-gians och frid närmare, äu J anen.”
Jag gladde mig innerligt att vara ensam, och
dock’ omgifven af andra vakande varelser. Vaktela
slog i alarna vid ån, och med sina enformiga slag
räknade han fram secunderna, såsom ett skogens
lefvande nattur: A5**3* satt vid sitt fönster i rummet
bredvid och läste, och jag lyssnade efter, huru
bladen i boken prasslande vändes af den goda flickans
fingrar. Omärkligt skred midnattsrodnaden åt öster,1
och morgonen aflöste i tysthet aftonen på vakten. I
silfverrustning stöd han snart öfver den liöga glesa
björklunden på höger om. sjön, ocli såg ned i
vattnet bredvid udden, — och en matt förgyllning på
rustningen glänste genom gläntorna. mellan träden.
Der bakom läg intet annat än Hampviken, der en
döf torpare bor bland buskar och snår, med ett sv
edje-land omkring sig; men man må känna en sådan local
med all dess torfitigliet huru väl som helst, så
skådar inbillningen likväl genöm sådana gläntor mellan
iöf och träd, liksom genom synglas, en helt annan,
en ny och förklarad perspectiv, en aningens och
hoppets verld, ett Areadien med idel lycka och frid.
Ett landskap är aldrig skönt, om det är så
begrän-sadt, att det är inspärradt; lika så litet, som när det
är gränslöst Fantasien söker en oändlig fyllnad till
det gifna, — och den söker den lielst genom lä^ta
hinder. Den springer ej gerna öfver skrankor af
nära innestängande äkogar och berg; den vill icke
heller sakna gränsbommar, den vill smyga sig ut ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
