Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan ej, såsom min kammarkamrat, somna ifrån det
sköna året 1824, som nu spökar till afsked,
in-nan väggurets kammare afrättat det; — ock i denna
andestund far cnsamketen med isig kand öfver
hjer-tat, ock drifver det att söka beröring med ett annat
beslägtadt hjerta. —
— Men kvart kar året så hastigt ilat undan mig?
Dess början står ej stort aflägsnare för mitt minne,
än gårdagens.
Vid fem års ålder bjöd jag också till att famna
årets, så väl som jordens rund; men liksom den
trån-ga tanken ej kunde utflytta verldens ända längre,
än strax bortom den ännu af mig obesökta ändan
af min födelsestad, så kunde den ej keller då bättre
rymma årets vidlyftiga utsträckning, än den öfvade
tanken rymmer oändligheten. — Tids-scalan är nu
förminskad, liksom i vissa delar jag sjelf.
Dock — menniskan kan hafva flera olikå ur- och
tidmätningar inom samma minuter.
Nyss lade jag bort pennan, och ville taga
farväl af det vänliga året, som skänkt mig så mycket
godt. Jag tyckte mig höra dess sorgsna
afskeds-suckar i den tunga töblåsten, som sveper utåt
marken, och dess afskedstårar i de digra
regndropparnas fall. Med bäfvan lyssnade jag till uret, till
orons hemska jernsteg allt närmare och närmare åt
det afgörande tolfslaget. Det lät i mina öron,
liksom tidens andegång, som trampar och trampar
musten ur generationerna, såsom ur en drufskörd, för
att i en annan mäktigare, omätligare Tids förvar
vidare gäsa och förädlas. Då föll, med hvarje
hotande knäpp, någonting allt tyngre och tyngre på mitt
sinne: i den skygga inbillningen förlängdes hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
