- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
83

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dét töfvade ej länge, innan vi voro på
landsvägen i den friskt kalla aftonen, — och äfven i
täm-meligen lifligt språk. — Folk, som äro hvarannan
alldeles okända, komma lättare i förtroligt samtal, än
halfkända. Man nalkas hvarannan mindre såsom
personer än såsom menniskor, hvilket leder till mindre
förbehållsamhet Inför dem, för hvilka min valeur
ännn blott består i mitt namn och nunjmer (plats
i samhället), kommer jag för min del sällan längre,
än att stå rak och stum i ledet, svara på upprop,
och skyllra gevär efter höflighets-reglemeutet. En

Eerson är i det hela en rol, hvari största tonvigten
gger på apparencen.

Innan kort visste jag, huru min Dam tillbragt
sin jul i år och i fjol och i förråret, jämte en hop
andra particulariteter af hennes lif på mellantiderna,
utan att jag kunde tycka, att det urartade till
sqval-ler. Jag fann mig väl icke disponerad, att betjila
henne med en läsa lydande frikostighet, men sade
henne ändock en mängd saker — allt under
ömsesidig anonymitet ■—

På hennes’förfrågan, hvart jag egentligen
ämnade mig, svarade jag: ”Jag reser hvart som hellst”
-— i ett slags öfvermod öfver den sällsynta lycka
jag nu ägde i obunden besittning, att ingenting i
verlden, utom på sin höjd ett: ingenting — én.
aldrig så liten vindstöt — med ett par hästar kunde
bestämma mig att styra curs, vare sig i nördvest
dier sydvest. Mitt svar föranledde ett anbud å min
följeslagarinnas sida att frän T**, der åkdon skulle
vara henne till mötes från en närliggande herregård,
göra henne sällskap till L:s gästgifvareg&rd. Jag
tackade förbindligt; men halft afböjande, ty jag kände
Biig i hast något afkyld. Dét var på en fin demant-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free