Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm, än på Er dialect, som Ni ej vore född
Hufvudstadsbo. *
”Nej! — Jag är Sörmländning.”
Förträffligt! Det är jag ock. — Förmodeligen
härstammar Ni då från N3***?
”Nej! — Från E####.”
Och livar är Ni född der?
”Hm! — Om det kan tjena Er till någon ting,
så är jag född i W—ska gården.”
Då kunde möjligtvis Ert namn vara Jeana?
Hon såg upp på mig ur sin pels med glänsande
ögon, och frågade ifrigt, huru i all verlden jag
kunde gissa till hennes namn. Då ryckte jag också den
communa neger-masken ifrån mitt namn, och vi sutto
liksom förvandlade för hvarann, då den ena
igenkände i den andra en lekkamrat ifrån den gryende
barndomen. Hon hade svårt, att i mig, utmagre,
kunna tänka sig den då så knubbige cinoberröde
kyrkängelen, och jag ej mindre svårt, att i min
frodiga granne igenfinna den då så bleka, sjukliga
flickungen, om hvars förtidiga bortgång hennes mor såg
ett ängsligt förebud i flickans beredvillighet att vara
mig behjelplig, att svepa bromsar och getingar som
jag ihjälslagit, och att begrafva dem, vid
sorgringningen af en fårskälla, i sandhögen.
Många: kors! och andra interjectioner växlades
å ömse sidor, ej mer såsom tecken af vår förvåning,
än af förlägenheten att orientera oss i vårt
förändrade förhållande till hvarandra. Ifrån en främmande
bekantskaps närhet voro vi i hast ryckta undan hvaran
i en forntida bekantskaps fjerran; ty en kolmörk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
