- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
125

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tbed dess bihang: allt var fullkomnadt —
tyckte mån. Men Cliristendomen kom, od» förde- andra
ord i munnen. Den nedstörtade den sinnliga
verlds-byggnaden, med all dess herrlighet, for menn i
skosjälen, och uppförde således ett subjectivt förespel till
yttersta domen. Anden gick, från den ljusa
sinne-verldens brandstad, in i sin egen natt: eninreverld,
en andeverld blef skapad; och den är aldrig
fullkomnad, alltid gränslös och oändlig. Det omätliga
och underbara öppnade sina djup; — men i
behof-vet af uppenbarelse måstea också det fösta sig vid
några sinnliga och kroppsliga gestalter* Detta-skedd*
i synnerhet vid kyrkorna (ehuru äfven i de
borgerliga inrättningarna, då hela det verldsliga lifvet
låg så nära det andeliga, och liksom fostrades 1 dess
sköte). Menniskan sträfvade genom dessa heliga
byggnader att åter lyfta sig närmare himmelen , och
tornen äro medeltidens sublimaste, storsintaste
tankar. — Nu är åter det symboliska deri på vägen att
försvinna ur både känsla och begrepp; och derföre
är det alltför conseqvent, att man nedbryter
och-härjar detta, så väl som alla gamla arf, hvilka förlorat
sin valör, stå i vägen för tidens allt omfattande
praktik, och skymma de jordiska utsigterna. Man
lemnar nu hellre ett tomt rum emellan himmel och
jord, ’ emedan man- hvarken har håg eller råd att
vidmakthålla dessa jacobs-stegar. Nutiden har långt
vidsträcktare tillgångar och medel än forntiden,
men den är ändå för fattig att uppoffra något på hvad
den anser onödigt och öfVerflödigt. (Fast —- så är
det väl egenteligen med hvarje tid, emedan begrep~
pet om öfverflödsvaror är vexlande). Tiden har o—
ändliga behof, som med dessa medel måste
uppfyllas, sedan det oändliga upphört att uppfylla
ocb mätta sinnet, och att göra jordiska skatter till
öfverflödsvaror. Då förslogo dessa till storverk: nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free