Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ett melodiskt harpeggio slogs genast an längs
efter vägen på det mångstämmiga fågelposiiivet i
skogstopparna. Naturen, som hela förmiddagen
ut-sväfvat i tårar, hade nu lagt bort sin grämelse,
visade oss det gladaste ansigte som hon visat nå"»
gon under loppet af fjorton dagar, och mottog oss
brudklädd i sin nya gröna drägt med tusentals
tindrande- juveler. Våra bröst höjde sig
ditliyram-biskt vid hästtrafvets raska rhythm: vi logo, vinkade
och ropade glädje-interjectioner åt hvarandra; och i
hvarje backe sprungo vi karlar af, att ömsesidigt
fråga och frågas af sällskapet huru vi mådde. De
tu-multuariska svaren, som gåfvo echo af hvarandra,
och ännu mer allas klara ansigten och ögon, intygade,
att något hvar kände sig stadd på en liten
horison-talisk himmelsfärd.
På en skogshöjd midt emellan E’*3**5* och M***
gjorde vi en liten halt: dess saftgröna sammetsmatta
syntes enkom vara utbredd för vår räkning. Här
ut-Stucko vi ett litet lustläger, och nedslogo oss
förtroligt tillsammans, för att rigtigt känna huru det
smakade att sitta i gräset, i stället för de eviga sofforna
och stolarna. Sommarvindens yra lek i de
sqvall-rande asparna var också allt för delicat; endast
att fruntimmerna voro en smula villrådiga, om de
skulle tillåta den leka fritt med deras personer,
eller om de borde gömma undan sig för dess
näsvishet inom sina schawlar.–
–-En stad må vara ett aldrig så litet rfum-
nutivum, ja! vore den ej större än ett tredagstorp,
så är den infödde och inbitne stadsbon alltid ändå
stadsbo, och vitar sig putslustigt förlägen, när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
