- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
172

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af höjden’, ’tmdér det jäg i rask fart sänkte tnig på
dett andra.

Ånnu fjufligare stämdeS jag j när vår flytande
repfubfik på ångbåten skréd fram öfver den
morgon-Måa : Mälarens yta, i hvars månggreniga’ ådersystem
vågorna slogo med lätta och hurtiga pulsslag, méllan
Stränder , som hade omklädt sig i den mest svällandé
grönska, sedan jag en månad forut genomfor dessä
farvåtten. Kyrkor, laudtgårdar oeh slott, anstrufcna
medenbjertare hvit, röd eller gul färg af de rena-»
Ste solstrålar, stod» långe fram i fjerran och vSntadé
pa oss, )iksom säkra framtids-forhoppningar, och dröji
de länge och långe bakom oss, ’ liksom till drömmar
förvandlade ungdoms-år. Ja! hvad är vål en resa
änttät, än ett Kf i säminandrag? Hurn kunde eljest
lifret kaHas en resa ? * Men — på denna fård, der jag
uridét*’tältet satt skyddad från hetta,’ däm och
skak-ning, och i ett rätt trefligt och otvunget sällskap af
flere bekanty, glömde jag nästan bort att jag reste;
tterfto’ lifligare kände jag, ätt jag lefde. Aldrig har
llågon ångbåtsfårt fallit mig så behaglig; vid
ankom-»teh’till Riddarholmén önskade jag nästan, att vägen
varit ett half gång längre.

I Stockholm dröjde vi foga; knappt längre, än
sbm bfehöftfes att skaffa hästar. F** yrkade af
åtskilliga orsaker på detta skyndsamma uppbrott, och
jag lät beqväma mig dertill, for att ej sakna hans
sällskap under det öfriga af vår gemensamma väg.
För att ändå ej stjäla oss bort ur hnfvudstaden, utan
det minsta umgänge dermed — ty den måste ju anse
sin ära fornärmad, om den bfir af resande bemött
’på samma sätt som gästgifvargården Märsta? — togo
vi med oss en gammal god vän och landsman, en
treflig BtrtaiUons-prest, ut titt Liljeholmen. Der till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free