Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skog, bildade mångfaldiga vikar och scener i denna
herrliga lustgård, vid hvars östliga gräns man såg
sjöns silfvervågor glittra mellan ekar och almar. I
en liten vik dränkte vi våra glödgade kroppsklumpar,
som dittills varit oss blott till besvär: — tacka Gud
att icke vattnet fräste om oss, såsom af varmt
tack-jern. — När vi kl. 11 på natten afreste, åtföljde oss
till gränsen af S* länderier den gästfrie, muntre och
belefvade Arrendatorn, och hans stilla och kloka Fru,
hvilka föreställde Konungens befallningshafvande pä
Egendomsherrens eriksgata; och se’n fora vi en
annan väg, öfver H^bygden, hem till vårt residens.
Men si! — menniskan är ej född, att liksom
honingslarven arbeta sig fram oafbrutet genom idel
sötma: hon måste, såsom biet, mellan hvarje godt
mål flacka litet ikring efter ny honing, och låta sig
nöja att stundom kryssa förgäfves. Derföre var det
enligt naturens ordning, att den svårmodiga Söndagen
(d. 8 Juli} någongång skulle infalla, som sprängde
vårt lilla samhälle i tre fragmenter. Man var för
nära sammanväxt med hvarann, för att icke, hvar i
sin stad, känna sitt eget lilla ego bra ofullständigt i
den dystra afskedsstunden. Kl. 10 f. m. foro F*#
och F—e ned genom asp-alléen på ängen, och
förlorade sig mellan albuskarna vid ån, på samma
minut j då jag borttappade mig i en granskog åt ett
annat led. De andra bägge hade åtminstone hvarannan
till resonansbotten för sina Nänier; men jag var mer
än ensam med den tolfåriga skjutsgossen, som
nyfiket bespejade mig från topp och till tå, och
derigenom tvang mig, af blygsel, att vara på min vakt
mot hvarje ansats till utbrott af minaN rörelser.
Qval-met invärtes tilltog i samma mån, som qvalmet
ut-omkring. Jag kunde, Oaktadt bästa vilja, icke tänka
på annat än det lilla Elysium C*#, och gyllcntalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
