- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
187

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gande accordet, och följa den hastigt bortilande
tonens ljnsa stråle så långt jag kunde på väg, tills jag
tyckte den såsom en ren tanke sväfva mållös bortom
ändlighetens gräns.

Sådan rar den tidens fria, och för Sjelfva de
liflösa tingen omkring mig befriande, åsigt, — sedd
genom gallren af nrin närvarande reflexions inskränkta
och inskränkande idiom. Men’ det nya intrycket,
söndradt ifrån erinringen af min fordna stämning,
var blott en högst ometaphorisk prosa af Klockstapel,
nytjäradt kyrktak, och hvita murar, omkretsade af
den trångbodda dageliga nödens myrstackar och
myrvägar. Jn närmare jag kom, ju envisare
kämpade det profana med det heliga, det nedplattade
nu mot det sublima fordom, döden med lifvet, om
besittningen af det jag såg för ögonen, och striden
bilades ej bättre för denna afton, än att det hela
stod der endast automatiskt lefvande för min
inbillning.

Med hågen sålnnda full af gammalt och nytt,
och med ett slags theoretiskt tvifvel, huruvida jag
verkcligen vore samma person, som förr med nästan
bäfvande vördnad såg opp åt Prestgården, åkte jag
nu in genom dess röda grindar, utan att dervid
tänka mig det ringaste förmätet. Tvärtom kände
jag mig nedsunken några grader ifrån den punkt,
hvarpå jag stod samma morgon. Fåföngt letade
jag efter några aflägsna likheter med det täcka
och trefliga dockskåpet C**, hvars snygga och
skugg-rika gårdsplan så vänligt inbjuder en främling, att
han knappt önskar begifva sig längre in. llär
åter hade stora horder af höns, gäss och
ankor, i förbund med den brännande torkan,
förhärjat all grönska, och lemnat i ersättning grönsaker af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free