- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
193

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Huru månde min gamle MP*# se ut i toga
viri-iis?” — frågade jag mig sjelf, och vände mig, med
lifligare steg och blod, mot hans boning. Yid
inträdet i rummet kände jag mig liksom några år yngre,
då jag såg mannen stå trygg på golfvet, såsom ett
oförändradt monument från gamla dagar. Han var
till hela sin gestalt, ansigte och mine så lik sig, som
om Lachesis ej spunnit en enda tum vidare på hans
lifstråd, utan i sjutton år endast sysselsatt sig att
sno den en smula starkare. ”God dag, du
heders-bror!” ropade jag, och grep honom varmt i handen.

— ”Jag vet inte, hvem som gör mig den äran” —
invände han, utan att röra hand eller fot eller de
ljusblå ögonen. — ”Hvad? Här står du för mina
ögon i samma format och tryck som i Strengnäs,
utan annan förändring, än att den gråa häftningen i
djeknekappan är borta, och du vill ändå låtsa dig
vara främling för en gammal kamrat?” — ”«fag
måste väl tro det då, svarade mannen lika trygg, ”men
bror visar sig för mina ögon som en alldeles
omarbetad edition med annat titelblad. Jag vet ändå inte,
hvem jag har för mig.” — ”Nå välan!” svarade jag,
”år ut och år in har jag liksom legat under
pressen, men jag är ändå från perm till perm A. T—s.”

— ”Håå! är det möjligt! Tack för sist! och
välkommen i skräpvrån på bondlandet, du lärde man!”
ropade han, och skakade mig dugtigt i handen. Och

#nu börjades «tt lifligt cafechismi-förhör om gamla
kamrater, om lefnadsöden, och en inbördes
repetitions-curs om fordna upptåg, hvarvid man snusade friskt
m en illa medfaren pappdosa. Våra angelägenheter
för dagen kommo sedan i allvarsammare betraktande

— och äfven dessa, ehuru litet interesse de i sig
sjelfva kimde göra anspråk på, mottogos med värmt
deltagande, blott för det vi en gång varit kamrater.

Bref. 13.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free