Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anftörigs förtrolighet tvånglöst slata mig intill det
goda i hans verkeligen känslofulla natur. Detta liar
han, förmodligen genom sparsamheten på verkligt till»
gifna menniskor, besvarat med den varmaste vänskap,
och har alltid röjt genom synbara tecken, att han i
mitt umgänge känner bos sig ett sfort vacuum fyDdt.
Derföre, när han nu blef mig varse, klarnade hans
ansigte hastigt genom den oförmodade synen: han
sprang ur vagnen, skyndade emot mig, ocli
omfamnade mig med det njertligaste utrop: ”välkommen,
du länge efterlängtade! ” Samtalet skummade och
fräste tumnltuariskt med halfva frågor oeh svar, tilldess
den första bornerande lusten af vårt möte hunnit
sätta sig, hvilket skedde, när vi, kort efter inkomsten,
satt oss sjelfva till bords. Ilär flöt discursen till
en början lugnare och grundligare mellan sina
bräddar, ända tills Augusta, hvilken ■— såsom vanligt
äldsta dottren i ett barnrikt hus -— redan tidigt
blifvit upphöjd till Majorska dotnns, framtog på Pappas
vink en länge sparad vinbutelj. Den lemnades hel
och hållen till spillo, och genom dess must
uppsmordes munlädren till det ledigaste skämt och löje.
Efter måltiden satt man på trappan i en folkrik
péle-méle; ty barnen ville nödvändigt vara med i det
längsta , och krigade så länge med slumren, tills den med
öfvermäktiga vingar öfverflyglade dem, efter
omvänd tur och anciennetet. Alla, utom den äldsta,
blefvo innan kort på platsen, och suto som uppflugna
kycklingar ruggiga kring trappstegen. Samtalet
öfvergick i ett allvarsamt adagio: mina tankar inföllo
piano och mor endo i samma mån, som dagen hvälfde
sig djapare ned mot America, och den gröna
björkskogen, hvilken min rakt ut skådande blick hadte till
rigtgräns på de vestra bergen, anlöpte i svart.
Omsider fortgick blott husfadrens solostämma, hvilken
ömsom gaf luft åt sin Schmollfprist i några dissonan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
