- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
202

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efter hvarje slutadt verldsdygn. Huru svagt minne
har ieke Historien sjelf, med alla sina konstiga
hjelpe-medel. Så långt hon hinner tillbaka, innehåller hon
blott en ofullständig promemoria på den ädlare
mensklighetens hvardagslif: om dess sabbat har hon
ingen annan hågkomst, än en grumlig gissning. Hvad
hon minnes, är föga annat än inskränkta sträfvanden^
som haft sitt mål i ett endast något mera utvidgadt
närvarande, — hvilket nu längesedan tagit slut De
största menniskoverk äro offer åt sin tid; och om de
öfverlefva den, stå de t[var som mumier, med hvilka
en nyare tid ej kännes vid någon slägtskap, och
hvilka han, så vidt han kommer åt, rödjer bort för sina
egna anläggningar. Hvarje period af Culturens
verlds-ålder visar mer eller mindre en lust till oafhängighet
af sina gamla minnen, och vill vara sig sjelf nog.
Så blir det odödligaste namn — förr eller sednare

— ej annat, än ett namn skrifvet på fönsterrutan i
ett gästrum, på hvilket nya ankomlingar ögna hastigt

och likgiltigt, för att fördrifva tiden.–Men, det

är en trösterik tanke, att det endast är här i
underjorden, som Lethes flod rinner, och att bakom
allt timmeligt minne löper ett band, som
sammanknyter generationerna. Liksom den enskilda
menniskan, har ock menskligheten sjelf ett outgrundeligt
Jag, der alla de osynliga trådarne af phenomen-*
lifvets skådespel sammanfalla. Hvarje rol, stor eller
liten, som vi här hvar i sin stad upprepa vid gifna
lystringsord, utan att redigt förstå hvad vi sjelfve
säga och handla, än mindre de föregående uppträden
som förberedt vår plats och verksamhet, — alh detta
är betydelsefullt i en högre tingens ordning, och
öfverskådas från början till slut iped klart
medvetande af mensklighetens Genius, som inför den Högste
ansvarar för det hela. På oss ankommer det, att
göra vårt bästa i det enskilda, och om vi för dem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free