- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
209

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig till den straxt bredvid belägna pr estgården,
hvilken jag af ålder vant mig att betrakta som samma
tomt med min Mors. Der spisade man sin middag,
språkade och spelte bräde, tills kl. blef hortåt 4, då
man återgick att dväljas ett par timmar för sig sjelf.
Sen kom det an på, om man måste hörsamma någon
bjudning till thé och öfverlastande qvällsmålstider
(hvari fruarna här i staden täfla med ett högst
besvärande öfverflöd), eller fullgöra någon ledsam skyl-»
dighets-visit, eller vandra ut med någon lämplig
säll-skapare kring bergen och ekskogarna i trakten.

Bland mina flitiga umgängare får ej förtigas^,
en liten, kantig, knölig man, mångsidig och ensidig
i samma person. Bäst man var i den inbillningen
stadd, att man tänkte lika, så befanns det i en tvär
vändning, att man hade för sig en helt stridig väg»
Bäst man som ifrigast bekämpade hvarann, erfor man
att man var d9avcord ifrån början. Vitterhet —
resor— naturvetenskap — språk — och i synnerhet
musik trängdes med hvarannan om rummet i vårå
dis-ciissioner* Stor älskare var han af Shakespeare och
Beethowen; —- men ofta uppläste eller gnolade han
favoritpassager såsom profbitar, hvilka jag för min
del skulle nästan ha utdömt ur dessa snillens
pro-ducter. Ofta ställde vi till musikaliska uppträden,
som voro mer af en comisk än allvarsam och
senti-mentalisk effect. När jag med all makt dundrade på
daveret, hörde jag ibland knappt en enda af mina
toner , genom vännens öfverdådiga slöseri med det
dyrbara och superfina elementet ktften, hvarmed han
blåste sin flöjt full af de falskaste toner, under det
han med ansigtet skar de mångvinldigaste träschnitt.
Det var ofta en musik att fördrifva råttor med; —
och en musikalisk’ åhörare hade säkert * fått tanda-*
: ’ ’ Btef. i ■ ’ 1 ^ - :■ " .14. ;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free