Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drifna spannmålsproduclion åstadkommit, genom del
tvång mängden af landtbrukare måste ålägga sig, att
förvandla säden i det kropps- och själsdödande
brän-vinet, som hotar’ att blifva det giriga slägtets
syndaflod? —• Dessutom torde kommande generationer ta
pligta dyrt för den närvarandes föröfvade préjeri mot
den stackars jorden.’ Ju liberalare, vänligare oeh
mildare man behandlar henne, desto rikligare är Iiori
i sina gåfvor, desto villigare Upplåter* hton-för oss siti
inre. Denna sats tyckes man i vår lids landtekonomi
hafva alldeles laggt å sido. Man pålägger jorden
större bördor , än hon mägtar bära — man prässnr,
irt-plundrar och i egentlig mening flår hennbin till bffra
benen, — man kommer henne ej till möte med
ihärdigt arbete, utan vill att hon skall arbeta sjelf allt
för oss. Men den hvila man i början nekar hetw»*»»
återtar hon sjelf på längd, då bon ^ ntsu-
gen, utmattad, utsyi»^°“ naken* Se barå dessa
många ^enom eld ocli brand härjade gulbleka ängar,
och ängsligt grinande stenbackar, söm i mansåldrar
ej orka komtna sig före efter en tyrannisk ägåred
grymma gnideri! Så behandlad får jorden med tiden
lägga in om cession — ocli då far menniskoslägtet
betänka sig på något slags nödbröd af väder och
vind. —• Allt detta härleder sig ifrån de förpestade
Statsekonomiske maximerna , som endast gå ut på den
étörsta: möjliga, ja omöjliga qvantitet af materiell pro-*
duetion. Deraf kommer det rastlösa och
obarmlier-tiga jägtandet genom alla grader af menniskoklasse*
utföre, att hvar ocli en ulkräfver af sin underman
»llfc hvad denne mägtar framskaffa. ”Rubb och stubb,
eller ock promt utmätning” — heter det, fast kanske
stundom i lindrigare ordalag. Och detta drabbar i
lägsta instansen den arma joi*den sjelf * som väl i
början tyGkeS med fröjd bära sitt ok, men också förr,
än menniskorna y ledsnar vid slafveriet, och bäst män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
