Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sens ntvaMare döttrar. Många vackra ansigten läto se
sig bland dem: förnämligast tvenne Fröknar B3^, en
Friherrinna H3^, en ting Fru W#* från
Stockholm, deliciös att påse, utom en mängd stjernor
af andra och tredje storleken, hvilkas namn ej en
gång de mest interesserade stjernkikare gjorde sig
mödan att utforska. Allt svärmade glättigt; — men
cj stort för mig njutbart. Jag föreföll mig som en,
den der ur skuggornas rike skådar åter in i lifvet —
så passionlös, ja nästan^ blodlös var miu känsla vid
mängdens yrande fröjd. Jag börjar med hvarje år
mer känna på mig, huru jag är en slant preglad efter
cn redan afskalfad myntfot, och som, ehuru ej just
alldeles ogångbar, likväl är ett främmande mynt ibland
de andra, som skina med det siäta årtalets pregel.
Emellertid fägnar det mig, att jag ej förspörjer
inom mig någon slags intolerans mot det nya lifvet, då
jag ser det omedelbart för ögonen, fast jag vid det
ensliga betraktandet deraf i allmänhet kan finna det
kirnlöst och utan smak. Det är ändå en djup san*-»
ning i de ord jag såg i någon bok vid Ellinget^
”Ukomme est bon: les hommes sont méckants” När
man från fjer ran åskådar verlden och lifvet, så ser
man alltsammans ifrån den synpunkt som är minst*
fördélagtig, emedan de skuggor, som belöpa sig på’
hvar och cn särskildt, och som han har gemensamma
med det hela, löpa ihop i en allmän svärta. Får man’
hvar för sig af menniskoslägtet emellan fyra ögon,
eller får man en mängd för- sig som man kan
beskåda litet mera distinct, så kan-man ej undgå att
genom den sympathi, som ligger i hvarje bröst,
försona sig med bristerna och känna sig dragen till de
ljusare sidorna af menniskan, hvilka lyckligtvis hos
Btfftrfgden äro de talrikaste, — liksom jorden sjelf
öfver hufvud taget har längre tid duger än natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
