Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
Hallands-åsens öfversta plateau var kal och
ödslig, en tummelplats for alla compassens krigande
vindar, och ändå hade menniskorna byggt sig undan
den nedre ymnigare verldens trängsel hitopp, aktande
for mera vinning att kifvas om rummet
med.elemen-terna, än med sina likar. — Utföre en tvär backe
skyndade vi ned i Halland, hvars forsta möte var
rätt vänligt. Vesterhafvet flägtade sig i stilla gång,
och svällde så högt mot horisonten, som om det
botade med en öfversvämning. Hafvets kullring är
något i början ofattligt för ett vid instängda horisonter
vandt öga. Man kan ej förlika sinnet vid den
satsen , att vattnet ej förlorar balansen och ej rinner
öfver, fast det ej ligger i samma plan. — Tätt invid
bergsfoten låg Karups kyrka med sitt blytak, i en
ganska täck omgifning, och längs åsens hela
sträckning frodades yppiga löfskogar, som beklädde den
sluttande sidan hvarfltals. Caprifolium blommade vild
kring stenarne. Allt bar utseendet af ett trefligt lugn.
Vid gästgifvargården uppmuntrade vi oss med en kopp
panacé, och befunno oss så välbehagligt och lekfullt,
att endast tvånget af beställda hästar kunde förmå
oss opp i vagnen, för att fortsätta förden ifrån detta
ställe, hvilket vi gerna valt till en lustplats för den
återstående delen af aftonen, och till hvilorum för
natten. — Laholm genomrestes i full skymning, och
endast genom det sorlande ljudet af Lagansfors,
kunde jag förnya bekantskapen med denna å, som tre
år förut varit min följeslagare genom Smålands
svält-bygder. — Vid Karlstorp, eller hvad stället hette,
togo vi oss en god sömn.
Följande dagen i god tid voro vi åter på väg.
Mulet väder, som sluteligen^utöste sin trumpenhet i
ett ovettigt regn, svarade förträffligt mot den nakna
smutsgröna ljunghed, som nästan oafbrutet följde oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
