- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
275

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fttgaste lö&kög sv&llde på höjderna som i dalarna >
och under dess dunkla och genombrutna hvalf ledde
oss den slingrande vägen en fjerdedels mil bortåt*
Hvad märkvärdighet 9 denna nejd kunnat få för våra
Ögon vid dagsljuset* är svårt att säga* I sitt och
vårt närvarande skick, under den serena himmelen,
i den ljumma luften ^ i den tjocka skymning som
obe-stämdt silhuetterade de vexlande gestalterna, var
alltsammans outsägligt romantiskt. Som fantasien hade
fritt spel, att i sin degel omsmälta de chaotiska mas-*
sorna till idealiska partier, och att försätta den tve-»
tydiga halfdagern med ljus och färgor ur egna
förråder, så närmade sig hela taflan hårdt nära intill de
landskaper man ser i drömmen, — och vi kunde ej
tänka oss denna natur annorlunda, än såsom enkom
danad till ett sommarnattsland. — Ännu återstod en
otamd sträcka, med det djerfvaste opp och ned, kors
och tvärs, innan vi inträffade vid nästa pustnings^
station, som var tingsstället och gästgifvargården Sund.
Der stod en. den ståtligaste landskyrka på en öppen
äng, och blänkte så gladt mot morgonen, som grydde
inatt bortöfver en blank sjövik. Nejden var oss så
behaglig} ätt vi beslöto att gifva våra tingade hästar
äfsked, och hvila våra af lång vandring tröttade ben
till in på dagen» Ocli så insöfde vi oss förnöjda vid
den öfverensstämmande betraktelsen, att vi slutat en
för oss alla mer än någonsin rikhaltig resdag.

Bet var väl, att ändteligen den l:sla Juli ett gång
tog god natt på papperet. Det led så litet ur
fläcken för min raspande penna, som om hon blifvit
bergtagen i Orteflo-bergen. Ingen föresats åf
gedigen korthet hjeiper mot min natur, som i skrift ej
mindre än i kroppsväxt ej kan bli annat fth lång och
tnager. Låt se nu, hvad man utan föresatser kan
göra med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free