- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
306

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VilA

4KKP

min bostad, oeh tänkte mig från dén stunden invigd
.vid allt detta såsom mitt blifvande hem: — så tyckte
jag mig neddoppad i Lethen och uppdyken på en ny
jord. En ovanlig spänstighet kändes i min kropp och
själ, genom det första tvånget, som bemödandet att
familiarisera sig med ett främmande umgänge inger*
Jag kände en starkare uppmaning och mera kraft än
förutj att (råga litet mer efter andra, än efter mig
sjelf. Uppmärksamheten på mitt eget beteende, som
under lifvets gamla och vana gång lätt domnar,
stärktes till flitigare verksamhet. Den practiska
reflexionen i psychologiskt afseende skärptes mer och mer,
och omdömet mognade. Jag lärde mig söndra
men-niskors sämre sidor från deras bättre, och att för de
sednares skuU sluta mig med varmare tillgifvenhét
vid flere slags personer än förr. Deh ofördragsam*
het mot mängden af menniskor, hvilken under deå
nästföregående epoken stack s& skarpt af mot de*
häftiga blinda vänskapen för vissa utkorade personen,
nöttes bort. Jag återeröfrade en god del af min
första ungdoms mildare oeh humanare lynne, äfvensom
af den slags barnsliga förnöjelse, som fögnar sig åt
en småsalt. Äfven miaa gamla bekantskaper lärde jag
mer värdera och älska, då jag såg dem från en
annan aflägsnare ståndpunkt. Summa: jag kan säga om
mig nästan hvad sam anmärkes om engelska mobben:
så länge don stryker af och an i samma fjät på
Londons gator* låter den genom inga lagar och hängnin»
gar förbättra sig, men stiger vanligen några grader
i menskligt värde, när den körs ut i Golonierna, och
försättes i så nya omgifningar, att de till en delmål
ste glömma bort sig sjelfva, hvad de varit och velat.

Jag glömmer gerna, huru loggsliten jag blifvit
under dessa sju år under hufvudbråk, och huru ut-%
sugen af åtskilliga större och mindre grämelsers stund-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free