- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
310

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KL var vfil | 9 innan vi tagit afsked af vår Vän-*
liga värd, lika vänliga begge döttrar, samt hana,
sedesamma brorsdotter. C* och • "W** utgjorde
avantgarde: i midten gick P*s något »fsigkomna
chäs: han sjelf och jag slutade . truppen i en trilla».
Vägen vi följde tog Tiveden i flanken, och strök
längs Wettern, den vi litet emellan hade i sigte. I
början, så länge Nenke räckte, for man drägligt nog»’,
omgifningarne voro ända till Asp a bruk och ett
stycke bortom i stor stil pittoreska, ■■ med blandning a£
allt som Julin består sig på sina taflor. På gränsen^
af Westergylln, vid jernhyttan Iglehäck tilltogo
bergen i vildhet och backarne i istadighet, och Snart
voro vi insvepta i idel skog och moras. Vägen;
hällas den Stökiska (Steuchiska), och den är
också-förtvifladt stökig, -r~ Midt;ibland snåren träffades enl
liten täck plätt, en knapergård, der en Directör
dominerade såsom. skogskung. Ett dignande middags-;
bord stod der och väntade oss; ty vår förre värd hadey
genom bud och bref sörjt för, att vi ej »kulle om–,
komma i vildmarken, genom brist på lifsmedel och
dragare, hvilken sednare förnödenhet äfven Stod oss
till mötes på behöriga distanser: den dagen rådde derföre!
1 dessa obygder relativt samma uppståndelse, som närt
kungen kommer. Här dröjde vi vid pass trenne:
timmar: utan vår otåliga reskamrat hade vi
sannolikt icke kommit dän samma dag; ty Skogskonun-,
gen, som sjelf fordom bott i en menskligaré verld,
fann i fyra äkta Svenskar cn läckerbit för sin
sällsynt språksamma tunga, och ville derföre partout berg-v
taga oss. var utan mycken svårighet vunnen,

emedan han aldrig har hjerta att pruta på hvad som
begäres. Jag oeh P# voro neutrala, fast, vi ej hade
något emot, att ju förr ju hellre få se, huruvida
Tiveden räckte i evighet eller icke. Men var ej

i ståud, att finna någon uppbyggelse af vår värds amutra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free