Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FörtVdenhinner ned tffl Ijvrteti gnnul. U
Kroppen är vår vagga) nar den stannar,
Spritte vi ur slumren upp, och finne,
Vaknade, igen det rätta lifvet
Och vårt bättre Jag, i säll förening
Hed de varelser, hvarom vi drömt —’
Och dén kärlek, hvilkens spridda gnistor
Svagt vårt inre värmt i kubia natten 9
Till en ren vestalisk låga tänds.
1830.
De» 9 M#jt
En ljusgrå liimmel öfver ljusgrå jord
Står bvälfd orörlig, och emellan bagge
Pra mstryker utan rast en vresig vind ,
Hed skarpa ilar, som, likt hvässto SVärd*
Grymt mörda Florås späda barn i vaggan.
Det är den öppna Österns jätte-gap,
Som flåsar lut sin afundssjuka anda:
Afunden var i‘ alla tider grå,
Och östern var ju alltid grå på osä.
Nu står han framryckt hårdt invid vår strand,
Och blåser bort var sommar och vår vår *
Ja! stundom ock vår glada, hv|ta vjnter;
Att långsamt undanfräta Svenskars märg.
Tungusiens väderlek! lek i ditt land*
Och främja flitigt ljungen der till mognad.
Låt ännu oss i några tusen år
Få dröja, att utar all växters vagga,
Det fostrande Sfberans magasin, 1
Till Sverige hemta nytt undsättaihgslån ’
Af måssa, — sen den lånta rågen utdött»
Var litet -mindre envis , oeh låt Sunnan,
Låt Bördan spelå varmt och kallt till skiftes *’
Hård vexling var af ålder Skandiens lust,
Men ej 4et evigtsamma*<a«ga bojor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
