- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
331

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en min landsman och promotionskamrat, nemligen
vid simpromotionen ISIS. Mannen förblifver till
lynnet student i all sin dar, ehuru hän här
gårochgäl-ler som frttlsekamrer. Hato har en god portion af den
slags prosaiska spiritualitet, som man i vidsträcktaste
mening betecknar med ordet pigg, — en synnerlig
liflighet och tillika både concision och precision i röret»
se, handlingar och tal. Man trifs rätt väl med
honom; ty allt är så utan omständigheter — oeh han
A sin sida ser rätt gerna, att någon dier några kom*
ma nt till honom i ensamheten, och lijelpa hoaom
njuta af de res nullins som han förvaltar. . <

Till man fö en compendiarisk bild af Rekarne,
så må man fara dit ut.

— De båda härader, som bära detta namn, och
för hvilka E**** är hufvudort, uppvisa utsigter af
en trefaldig natur, hvilka gemcnligen träffas alldeles
isolerade, utan öfvergång från den ena sorten i den
andra. Dels har man vild skogstrakt, af det
olän-digaste och obändigaste lynne — dels högländt oeh
törstig slättmark, väl bördig påstyf och högväxt säd,
men detta likväl med tramph och hårda lämpor,
såsom man ser af den knapertorra hvitgrå lerjorden,
hvaraf nära hälften hvarje år ligger spritt naken och
slumrar för att återhemta sin domnade kraft — dels
vid vattenbassinerna träffas sträckor eller fläckar, som
så till sägandes envisas att vara vackra, der allt är
grönt och friskt, och der Sjelfva ekarne manstarkt
armbåga sig fram och med sina vresiga åtbörder
tyc-Jcas säga; dj—n! ska icke ni tallar och aspar, och
hvad ni heter, bli varse, att också vi kunna växa. —

L** är på stället, innan man orienterat sig,
Sjelfva barrtrftdaktigheteo: det %g«r instucket djupt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free