Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flottiljen, som ifrän hela stranden stack nt,
spridde sig åt alla rigtningar och ltappades genom sunden.
Vi voro icke heller sena att bemanna vårt fartyg:
hungriga magar spände musklerna i roddarnes armar,
Och vi flögo liksom genom luften till vår landnings*
plats. Med . dylik ifVer drogo oss hästarne genom den
af middagsv&rman aromatiskt doftande barrskogen hem
till gården och till det väntande middagsbordet. —
Jag lät emellertid tills vidare frågan om bortresa falla,
och gaf mig god ro som förut. — Man fortsatte om
Måndagen de föregående söcknedagarnes
Pastoral-curs «— eller på Svenska vallgång — vi voro
nämligen sjelfva både herdar och fönad, sökande godt
hårdvallsgräs och löf, ej just till förtäring, men det
ena till läger, det andra tul värn inot solen i Lejonet
och dess grymma glödande skott. Lättjan var
obe-skrifligt stor i hvarje lem, utom i talorganema. P&
samtalets oafbrutna och lugna flod skred sinnet
makligt och smakligt fram genom förmiddagens timmar:
nygirigheten satt vid relingen med ljnstrande ögon,
och metade smågli ur ofvannämnda flod: inbillningen
tog dem emot och 6ade:. ”hvilka stora gäddor.”
Förnöjsamheten spisade med aptit och sade: ”si! det var
någonting rätt delieat!”
Eftermiddagen började ungefttr i samma stil*
Straxt efter maten bröt’man opp att söka frisk luft ;
— men det var ogörligt att orka längre än bak i
trägården, der man bivouaqverade på en upphöjd plats
inom ett buskverk af unga aspar. Dagen var
qval-migare och stummare än någon af sina grannar: —
solröken var samkad till mer än vanlig grumlighet
öfver föremålen •— sjön stod stilla och flottig på ytan,
som ett stort fat med tjock rofolja •*— asparna, eljest
pratsjuka jemt och samt, drogo liksom andan och
lyssnade på vår aldrig trytande ordström. Allt hvad vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
