Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska dunk liOrs bakom skymundan nära
Hjelmarestran-den. Till venster ser man genom några gläntor på
skogen ett täckt virrvarr af lummiga löfträdsparker,
röda gårdar och ljusa gärden. Detta är
Näshulta-bygden. Ännu far man ett stycke, och sen lemnar
man Majstigen och sänker sig in i en angenäm vång
(odalmark, inmark), der sjelfva trefligheten synes bo
i lä för alla väder: — den vilda skogen är skyld af
de sköna smärta söfmlandsbjörkarne, till hvilka jag ej
annorstädes funnit några värdiga medtäflare, och
inom dessas hägn gungar säden kring backar och i
däl-der med en frodighet, som endast sörmlandsbondens
ihärdiga flit, näst Guds väderlek, kan framlocka. P&
detta fjerde stadium af resan från E** befinner man
sig i en alldeles ny krets af föremål, eller åtminstoné
i en ny blandning af samma föremål. Det är den
odlade vildmarken man ser omkring sig, och striden
mellan vildt och tamt är liksom i full spänning. Skog
och berg trängas med menniskoarmarnes produeter:
dessa tyckas ha sammanrotat sig liksom i slutna leder,
Tör att bestorma den sjelfständiga naturens barskhet.
Gård vid gård ligga kringkastade såsom små fästen
‘på de djerft uppstigande Stenback-knallarna:
Nästorp, Åstorp, Knutstorp, Näsna, Rotarbo, Wad,
’ligga så godt som på stenkasts afstånd ifrån hvarann,
med sina åkerlappar liksom ställda på lut mot
gårds-höjderna. Längst ned i gröna dälden framtittär en
blå flik af det vidlyftiga vattensystem, som upptager
det inre af socknen. Då man genomfarit denna Öpp**
na trakt , hvars tvärlinea uti ingen rigtning måtte
öfverstiga en half fjerdingsväg, kommer man in i
skymningen af en snygg skog med blandade trädsorter:
’merendels far man under hivalf af hängbjörkar, som
räcka med sina slaka qvistar så godt sem på ens näsa.
’Bäst man vet om ingenting, är man vid en grind
"midt i skogen, från hvilken man’ kör in på #**“s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
