- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
358

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilka vi i gärdesbackame legat och rökt och
discu-rerat flera timmas å rad, upptäckt t. ex. en G**,
eller eller dig. Ty åtminstone i två tredjedelar
af frågorna och deras behandling ligger antingen
något infantilt, eller något kanstöparaktigt, som retar
mig sjelf till ett tyst löje i mitt sinne, midt under
det jag ej blott med låtsadt, utan äfven med
verkligt allvar fördjupat mig i desså discussioner, och i
dem finner mig särdeles road. Jag njuter af mig
sjelf och mitt sällskap på ett verkeligen humoristiskt
vis, hvilket på andra ställen och bland andra
menniskor ytterst sällan beskäras mig, — och detta
bidrager till den synnerliga trefnad jag känner i denna
krets. — Utom dessa till innehållet vigtigarfe
taleäm-nen, kommer man också på berättelsen af historier
och anecdoter. 1 den vägen är jag eljest icke synr
nerligen stark, och äfven då jag härutaf påminner
mig något uti andra sällskaper, får jag vanligen ej
tag i något tjcnligt a propos, för att komma fram
med hvad jag har in petto. Här åter har jag alla
mina historier och anecdoter ständigt flygfärdiga på
tungan: den ena griper tag i den andra, ocb jag
begriper ej sjelf, hur jag kan vara så outtömlig.
—-Med ett ord: du, som vanligen hör mig tala i korta
och stubbiga satser, och ofta hör mig säga platt
ingenting, skalle här på stället tro mig vara full af sött
vin, eller på annat vis förbytt till den pratsjukasfe
menniska. —- Sammalunda är det med mitt ’värdfolk».
De kunna långa tiderna gå kors om hvarann på
gålf-vet, tuggande stumma på sina pipmunstycken, liksom
alla tankar och ord snögat in af en stark vinter. ’Men
bara jag kommer ut, så uppstår en plötslig
islossning och vårflod i deras tankecanaler, och munlädret
står aldrig igen. Den psychologiska claven till
denna attraction och sympatbi vet jag ej’ att
igenfinna. –—

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free