- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 1. Bref /
366

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt andeli gt ioflytande bidragit att undanfräta de
skar-pa kanterna af nationalitet. Nerike kar mycket
cha-rakter, ej någon storartad, utan snarare tvärtom, men
likväl med så skarpt tecknade drag, att mas nästan
vore färdig att afundas det sitt bestämda och
pigga lynne»

De flacka, sanka och af ihålligt regn-badd
veder-.döpta Lennfts by-ägor uppehöllo oss ej länge. Lika
litet ägorna till Segersjö. Stor lust att dröja på
Prest-gårds al-hage, och der beundras af åtskilliga
lång-ögda oxar och kor, hade vi icke heller — ty en ny
och ganska, förskblöt regnskur satte, liksom ett
an-nat yattverk, G^s piska i hvirflande rörelse,, ända
tills vi hamnade vid Hjelmarens strand. Der stod så
godt som i fotvatten den lilla,. lilla L** prostgård;
och inom den stod vid ett öppet fönster Pastor Loci,
och strök, med hufvudet hvilande på venstra axeln,
ganska långa stråk på sin viol. — — Men på vår
-uppmaning att ”nu gömma. de ömma tonerna uti
ivederbörande fiol-låda,” skyndade han ned att bjuda de
-gamla vännerne välkomne i sin trefliga boning.

. Följande förmiddag lemnade vi den ’vänlige
vän-.nen och hans preatgård — åt sitt myckna vatten.
Vi kommo öfverens, att ingendera af oss Sudcrmanni
skulle vilja bo der nere i sänkan, med Hjelmaren så
godt som öfver sig —• ty den står så hög och
hojtande i horisonten, att man nästan är rädd för hvarje
-starkare nordanväder» hvilket tyckes k,uuna vältra hela
sjön öfver stället, och svälja det i en enda.klunk* —
I en särdeles lycklig stund foro vi våra förde: några

- minaters uppskot hade oundvikligen skaffat oss
mycken blöta på halsen. Himmeleu var rundt’omkring
tapetserad i grått: — endast i Zemith var en högblå
fläck Lemnad öppen — denna, stundom utyidgad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/1/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free