Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gör en oersättlig minskuing i det bestämda talet, och
flyttar henne sex mil närmare sitt oundvikliga mål.
Hör, hur friskt det 6pånhugger på lifvets stora
fruktträd, och hur obevekligt Kronos vid hvarje hugg
ntropar till milliarder slägten i verldsrymden: ”J ärcn
ej mera till!” En secund kommer, då det gäller vårt
slägte, och dess samtida på andra orter i vintergatan.
Måhända strax derpå stimma i samma solsken andra
slags tänkande ephemerer, som minst af allt tänka
på den bortdunstade menskligheten, hvars spår sorg*
fålligt igensopas af dödgräfvaren Glömskan, eller göras
betydelselösa för dåvarande forskares betraktelse. Men
dessas verldsdag går också ned, och öfver deras
duf-nande lif inbryter den yttersta natten. —-
Den som visste, huru långt det nu i det hela
Sr lidet! —•
”Klockan är elfva slagen” — ropar brandvakten
här ute i E^##. Men det var ej svar på frågan —
eller rättare, det var en gäckande ironie på frågan,
som, sanningen att säga, är en absurditet. Det är
blott utvändigt, som tiden har en visartafla: invändigt
gifva dess hjul, med sina revolutioner, blott ett enda
uthållande svar: ”det är evighet”
*— God natt! —- —
1931.
Den i Januari,
God morgon! — och godt nytt &r!
Jag lyckönskar dig, så väl som mig, att rätt
handgripligen, och kännbart, och med fullt medvetan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
