Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men der Sr bisak, och salten Sr hufvudsak — man
nöjer sig ej, om man icke får läsa något som är värd t
med. Der åro longueurer, sådana som så ofta
förekomma hos Goethe, sömngifvande: inklädda i vers
hålla samma saker läsaren mera vaken redan genom
den rhythmiska gången och klangen, och sjelfva
tanken kan ej annat än genom den trängre formen
vinna uti elasticitet. Hvad hade hindrat Goethe, att bli
en modern Empedocles, eller, om man så vill, Lucretius ?
Sina theoretiska afhandlingar hade han genom en
rig-tig poetisk behandling kunnat ge ett mångdubbelt
värde. Man påmiune sig blott hans herrliga gnomiska
stycken, som vanligen stå bakuti hans lyriska dikter!
Der är Sjelfva mystificationen på sin plats; emedan
poesien har den rättighet, som den doctrinära
framställningen icke har, att lemna mer åt aningen än &t
tanken.
**Schretb etne schone Hand, so ivird was du
schreibst auch schön” — står det i Jean Pauls
Le-ben. När N**# läste detta sextondels-sanna praeceptum,
blef han s& genomträngd af dess smickrande kraft, att
han nickade långsamt och log med en outsäglig
sjelf-förnöjelse, som ej nådde botten förr än i den
vickande knäskålen. Förmågan af en skön diction måste
naturligtvis vara ännu mer närande för
sjelfförnöjel-sen, och locka till ideligt skrifvande, blott för det
nöjet att (& se sig med sina väl utstyrda tankar i
spegeln. Så föreställer jag mig, att äfven Goethe
se-tat dagligdags vid toiletten, och, lik en qvinna,
fägnat sig att se de mest likgiltiga hjernefoster taga sig
så väl ut genom artig costumering. Han måste bli
så mycket mer retad att låta sina likgiltigheter äfven
spatsera ut bland allmänheten, då han visste med sig
sjelf: ”det är om mig, som Tyskarna säga der Grosse
JL—d." Annorlunda kan jag ej förklara, huru han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
