Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21 November 1838
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan. Välan I Ånnu är jag, Gu’ nås! såsom du ser af
sjelfva uppslaget, ej i en tillräckligt lugn sinnesstämning,
för att, såsom sig bör, yttra mig öfver detta ämne.
Och om jag det vore, så är jag dock, och förblifver
i en ganska svår belägenhet. G. är måhända den
enda menniska i verlden, på hvilken jag vore frestad
att använda, med hehörig namnförändring, orden hos
Cicero: Errare, me hercule, malo cum Platone, quam
eum istis ver a seutire. Ehvad man må ropa mot
fördomar, kan dock lyckligtvis den fördomen aldrig
utrotas ur menniskors bröst, att den man älskar och
vördar liar rätt i hvad han säger. Men i närvarande
fall är jag stadd i ett ganska kinkigt dilemma —
livar-ifrån till stor del den själsoro, hvaraf jag en ti*l bortåt
varit plågad, torde härflyta. Jag är full af fördom i
afseende på person och sak j af fördom,i hjertat för
den ädle mannen, sådan han i botten är, af fördom
jj mitt tröga förstånd för honom, sådan han vi&at sig
förr i tal och skrift; men. emot lionom, sådan han
yisar sig nu. Ilärutinnan är jag, såsom du vet,
ingalunda ensam; vi kallas legio, ty vi äro jb#pge. Om
G. sjelf i viss mening lian säga, att han i sjelfva
verket aldrig tillhört något parti, sa tjllhör dock ett
§tort parti honom, hvilket har svårt att orientera; §ig
med hans nya Creilp. Ja!’ när jag. af pligt k^iwer
mig manad, att i. tal och skrift taga till det kritisk^
besticket, så kännes det som jag applicerade 4o$s son-L
der och scalpeller mot mig s j(el£.
Ilvad det famösa ”aifallet” beträffar,, så vill jag
deröfver ej spilla många ord. Jag hör icke till dem,
som, för att nyttja hans egna ord, ”sätta, synnerligt
värde på att förebrå honom ett affall.” Tvärtom;
liksom hvar och en, som värmt sig vid hans öppna
lefvande hjerta, kunde jag i första ögonblicket ej annat
än studsa, då lian gaf hvem som helst tillåtelse att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
