Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•het; äfvensom för vissa ruechaniska konstverk, i hvilka en
själlös nödvändighet tyckes härma lif, på ett sätt, h
varigenom den liksom hånar lifvet. Denna rädsla, ofta stigande
till den gräsligaste fasa, var hos honom detsamma, som hos
andra Mörkrädslan eller Spökrädslan: hvars föreställningar
om hemska andeväsendens osynliga närvaro, eller plötsliga
åsyn, Ivan sällan och blott svagt erfor; då deremot bilder
sådanu som Blaren och Norcross, eller lyssnandet till den
oafbrutna knäppningen af ett väggur, kunde försätta honom
i en bäfvan, hvarifrån det knappt var honom görligt att
tefria sig*). De första egentliga språk-utflygterne af hans
känsla och inbillning voro de förtroliga meddelanden, dem
han nu, såsom skolgosse och gymnasist, hemsände i bref till
sin Moder. De intygade snart ett lika egendomligt, som
omisskännligt, anlag till genialisk stilist I sitt hjertas glädje
kunde hon ej underlåta, att uppläsa dera for vänner och
bekanta; och det oskrymtade bifall, hvarmed denna allmänhet
gjorde henne lycklig, uppmuntrade ej litet den unge författaren ,,
som dymedelst eggades, att behandla slika enskilda
själs-ut-gjutelser med en enkom sorgfällighet. Måhända skönjer man
här första upprinnelsen till den synnerliga lust och omsorg,
som Törneros alltsedan, eller under hela sin lefnad,
använde på detta slags skriftställen. Efter det nu anförda är
mindre märkligt, att han öfverträffade alla sina kamrater i
skrifvandet af Chrior, än att redan i dessa stilprof röjdes en
flägt af den äkta foru-klassiska andan. Såsom gymnasist för-
*) Enligt hans egen berättelse, hade denna sednare art af skräck
plägat honom ifrån den stund, dl en i skumrasket spinnande
gumma, på hans fråga: ”hvem det är, som gör knäppningen i
klockan?” gaf till svar: ”Det är Bl o dl ös en.” I sanning: ett
hemskare metaphoriskt svar skulle ingen skald kunna upptanka. Dock
ligger i dess förfärande verkan — och detta tycks hafva undfallit
berättarens skarpblick — ej blott ångesten för en abstract
Nödvändighet, hvars tillvarelse uttrycker endast de oafbrutet fortsatta fjäten
af ödets likgiltiga tids-gång, utån också en tillsats af just det
element, hvarur Spökrädslan framgår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
