Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blomning, kan erfara ett hans innersta gripande sammandrag
afall Naturens förtrollningsmak t. Hos Törneros vaknade den
egentliga Natur-förnimmelsen på den juni-qväll, då han, vid
annalkandet i sin skjutskärra under tveksamma tankar, med
ens erhöll den löfsmyckade sjö-traktens första öfverblick, och
såg dess ungdom församlad att binda kransar till en
midsommars-stång. Liksom för en himmelsk uppenbarelse, tyckte
han sig känna ett inre synsinne plötsligen öppnas. Ur alla
föremål glimmade på engång fram deras klara urformer; de
slöto sig till hvarandra i en sammanfattning, den han aldrig
•förr hade sålunda varseblifvit; det var solens och jordens
eget ungdomslif, afslöjadt i sin odödligt fortfarande förening
med mensklighetens. Hvad ännu felades denna insigt i
fullständighet, uppgick i ljus året derefter. Deft hände sig då,
att husets Dotter hemkom vid sommarens början från en
Stockholms-pension, och anförtroddes honom såsom hans andra
lärjunge. Väl var egentliga läro-ämnet endast skönskrifning;
hvari Törneros, redan då, kunde med skäl prisas som
mästare, Men det blef ett uppdrag, hvarunder han kände sig
alltmera besynnerlig till mods. Sådana ögon, sådana Ögonbryn,
sådan växt, hade han aldrig sett; lika litet i allmänhet en
fägring, der de qvinliga behagen så rent uttryckte en djup
och klar själs heliga sträfvan till utveckling, dubbelt helig
genom ännu ostörd qvarvaro af barndomens leklystna
sinnesfrid. De skalder och romaner, som han all tredan läst till
6tort antal, kunde, i dylikt förhållande, ej förfela sin
verkan. Hade icke jemväl han längtat efter ”étt hjerta och en
hydda?” Hjertat var nu tillstädes; hyddan fanns väl icke än;
men i stället, öfverallt, Elysium. Himlen strålade ut en
aldrig tillförne skådad glans; jorden och dess gestalter skirades;
der gick en underbar prakt och klang genom alla Naturens
riken; o, hvad Guds verld visade sig herrlig! Öfver
skapelsen låg ett leende, hoppgifvande, förklarande, — om än
lätt darrande, liksom af ett vemodsdrag: det var det
åter-skinande leendet af Skaparens första bifall; och han anade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
