Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, ifrån 1832, då han till Professor utnämndes, intill
sitt — menskligt att tala — alltför brådskyndade från fal le,
är allom veterligt. Han medförde till denna plats en
vidsträckt empirisk kännedom af romerska språket, förenad med
ett sällspordt samband af philologiskt djupsinne och
skarpsinne, der snabb fyndighet väl stundom ville gå ända till
spetsfundighet, men alltid hejdades af en fin ästhetisk takt och
en grundligt speculatif urskiIlning. Derigenom fjermades han
lika långt från paradox-flärd och prunk med bländande
för-slagsmeningar, som från den andelösa hyperkritik, der
samma originali tets-feber blottar sig under annan skepnad.
Härtill kora en ej mindre ovanlig förmåga att skrifva detta
språk. Näppligen kan en vackrare af hand Ungs-latin, hos
någon modern författare, träffas *). Ipgen slafvisk här ra ning
efter vissa auctorer, ingen phraseologisk mosaik; hansdiction
var sådan, som en nu lefvande äkta forn-roraare skulle nyttja.
Dess behag är konsten att öfverallt uttrycka tankarna klart
och bestämd t, med en den otvungnaste naturlighet, en
liksom osökt elegans, en sjelfständighet fullt lik den fria
lagbundenhet, hvarmed goda författare begagna sitt modersmål.
Hans muntliga föredrag var ej hvad man kallar ”flytande;”
an mindre utmärkt genom någon plastisk afrundning; det
tycktes, vid första åhörandet, meddela sig liksom
sönderhac-kadt i bitar. Men dessa följde tätt på h varand ra med en
eldig och eldande liflighet, ofta med qvickhet, med humor,
med lyrisk känsloflamma. Korteligen: hans ord framkorarao
i ett visst abrupt skick, men detta ägde hos honom en egen
behaglighet; ty hans själ låg i hans ord lika rörlig och varm,
sora i hans blickar, miner och åtbörder. Läggora nu till
allt detta ett nit för de honom anförtrodda läro-värfven,
hvars enda fel var, att brinna, så natt som dag, med ett
öfvermått hvaraf han snart förbrändes: och vi äga framför
*) Man liisc lians Dissertationer: t. ex. den De finibus jirtinm
Intfenuarum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
