Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
got omblandad ordning. I fjol sommar rådde en tid
en tämmelig grönskande vår. Derpå kom en
regntid, som räckte långe och vål utan fruktbarhet. 1
höstas blef hösten slaskig i hög gråd, tills i slutet
af November en drifvande sommarvårma framalstradé
en hop tråd och örter. Starbraksdagarne började
nåstan vid ankomsten till terminen. Nu måste jag i
stället för Cicero gripa till något menstruum, att få
mina ideer åter i flytande form.
Menniskoslägtet fördvärjas allt mer och mer.
Kanske om en 20000 år uppgräfva menniskor mina
ben, och gapa öfver hvad det kan vara för ett djurs
skelett, ställa in dem i något Skoklostersbibliothek
såsom vidunder, och framdraga dvärghypotheser om
dem, att det möjligen kan vara kvalfiskben,
mamouts-djurets ben m. m.
Styrka och svaghet, flinta och sköre.
Gråta så att man kan släcka nt en
valborgmäss-eld. En vattuanda sitter: i henne. Så mycket tårar
har man ej sett sedan S:t Niobes tid.
”Åran förgyller vår graf och vårt namn. — Äran
rostar, så vål som svärdet och pantsaret som hängs
öfver - hjeltegriften. —- Äran är en grafinscription,
som af tiden utplånas och förvittrar och om några
tidslängder kan ingen läsa den.”
Vår största och långvarigaste villfarelse är, att
vi söka lifvet, det är dess njutning, liksom
Materia-listerne sitt Jag, i dess sammansättning, såsom
skulle det hela eller förhållandet af beståndsdelar
gifva oss något, som icke hvarje särskildt del redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
