Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarföre äro lärdt folk, äfven med goda
hufvu-den, så tafatta och stumma i sällskap med
verlds-menniskor? — Vanligen inbilla de sig, att
verlds-menniskorna hafva anspråk på det finaste,
utsöktaste, kärnfullaste af hvad förstånd, qvickliet och skarp-*
sinnighet kunna framalstra, — liksom de sjelfva, då de
conversera med sina böcker. Men verldsmenniskorna
vilja ingen ting annat veta, än hvad de sjelfva och
hvar man vet förut. Och skola de höra något
ande-rikt, så vilja de ej hafva sådant ädelt gods i
gedigna massor, utan utmyntadt eller söndervexladt i
spelmarker. Detta gör de stackars lärda mycken möda,
hvilka äro vana vid eontinuitet i sina tankegångar,
och som derföre, när de börja ett resonnement,
hafva svårt att sluta förr, än verldsmenniskorna
antingen smygit sig ifr&n dem, eller redan länge gäspat
och ännu längre drömt om hundratals annat
cosmo-politiskt småred. Men gäller det att tala om historier,
så händer det vanligen, att verldsmenniskorna ännu
stå med spända öron och fråga otåligt: Nå? närden
lärde historikern redan står der i tömning, och
väntar på att få inlasta bifall. — Verldsmenniskornas
tankar och ord hafva intet eget hem, utan bo på
stora landsvägen, och råkas derföre när som helst,
för att betyga hvarannan sin höflighet: de lärdas åter
bo i enstaka torp, mer eller mindre aflägse från
vägen, och hinna svårligen dit ut för att råka någon
loci-communs-bo, # förr än denne redan skjutsat förbi.
Verldsmenniskornas hela inre verld är en yttre: de
lärdas hela yttre verld är en inre; och då det in
casu d. v. v. i sällskap ej kan undvikas, att beggc
bedömmas och bedömma hvarannan efter utansidan,
så måste domen utfalla till de lärdas blygd, som
låf-va intet, då de andra låfva så mycket af inre halt.
När de lärda komma ur sällskapet, så veta de med
förargelse mången gång ord för ord hvad de bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
