- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 2. Dagboks-anteckningar /
47

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hetens oeh skenets hela djurkrets ej nått urljusets
himmel, utan stannat vid Intets gapande afgrund.
Då man förlorat jorden , och der ej mer har något
fotfäste, måste det alltså hålla hårdt att eröfra
himmelen. En stor vinst för intelligensen var det
visserligen, att den genom sin idealistiska frossa och
genom starka kathartika uttömt så mycket materia
peccans, och förberedt sig negativt till ett bättre
tillstånd, men sådan den låg der afinattad och utmagrad
var det ännu långt fram till helsan: det är lifvet i
Gud: — och vanmäktig var den tröstesång den qvad
för sig sjelf på sjukbädden: ”det ges ej något^ annat
vara än det saliga lifvet.” De varande hafva
således redan saligheten, för hvem skall då anvisningen
tjena? ty för den, som ännu icke är, lärer det
svårligen lyckas, att hjelpa sig fram till vara. — Nya
närings- och stärkningsämnen måste nu hemtas för
den mattade tanken, och det naturligaste ämnet var
-— såsom för hvarje sjukling — naturen. Detta nya
vetande börjades — såsom allt menskligt vetande —
ifrån åskådningen: förståndet fick nu en halt för
sina förut toma former, och vaknade till en ny
friskare verksamhet. Mén ett öfvermodigt öfverdåd grep
straxt tanken vid de utsigter som på denna väg öppnades.
Med den objectiva forskningen skarfvad vid den
sub-jectiva forskningen inbillade den sig att i blinken
kunna stiga upp till den eviges thron och dricka sig
frisk ur all varelses källa. Förståndet gaf sig ej
tålamod att vänta, tills den ännu späda erfarande
åskådningen hunnit mogna. 1 en bråd vändning
firades med yr lust och gamman de begges
förmäl-ning: phantasien vigde dem tillsamman och
utstyrde dem med rik hemgift: paret kallade sig
Spc-culation par excellence: (förstånds-reflexionen bar
naturligtvis nu, som länge förut, det adliga namnet
Förnuft, fast med högre anspråk och utlofvandet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/2/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free