Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
Mm hjertats bemedliog. Det står genom Omedelbara
band i fören iug m^d dpt högre lifvet, och endast
från dess djupaste grund flyter fram den olja, som
skall ge näring åt förnuftets lampa* — endast
derifrån kommer ftlrg och dager i förståndets nakna
teckning och skuggtting af den eviges bildi Endast sä
lefver tron, éj såsom ett postefjtts, ett accessi t, en
ram för den färdiga biiden, utån såsötn den
ursprungliga ideen * hvarur hela det för åskådningen
framställda föremålet är utveckladt till verklighet» —
Detta synes nu speculationen, i sin närvarande
förödmjukelse, på fullt all vare föreställa sig. Den synes med
all ifver vilja uppsöka utgångspunkten till eulturens
cirkel, för att med sin yttersta ända möta hjertat i
dess begynnelse-punkt och principium motus: den
synes hafva uppgifvit sitt egoistiska försök, att af
tankens former skapa ett väsende , och deremot kämpa att
iae<l dessa former omfamna väsendet sådant det i hela gin
ungdomsfullhet uppenbarade, sig för det ännti
slumrande medvetandet» En kommande tid är det
förbehållet att erfara, hurUVid» dessa förntiftert former
äro nog fasta, för att icke brista vid det mäktiga
ämnets inströmmande, -— huruvida denna gång Tyra
gyllene taflor återfinnas och en ny himmel ljusnar för
ett troende sllj^te.–* Dland andra bemödanden
att uppsöka ett bem för den husvill» fcjälefl, att
lägga förband på hjertats nakna såmader, att gifva
hållning och styrka åt menniskan» formlösa Och
kraftlösa inre, hörer ock 4en VäJUgteftaMle reactiött, åom
syftar på den gamla dogmatiken. Men den kan
aldrig bli genomgripaadte. Mpiwekaa kan ej méd
uppriktig tro omfatta de frrdfta hjärtat* idoler > hvilkas
dyrkan en gång svalnat; ■— emedan menskligheten
aldrig går något steg tillbaka».. Tiden är ej evighetens
dom, som biter sig sjelf i stjerten; då vore dea ett
stillastående. Den går en annan bana, då den vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
