Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riken är den Chör och Monolog11 i Epos är den
berättande, såsom det historiska i Dramat.
I vår tid äge vi nästan inga dygder och laster:
det är samhället som äger dem, och af det hafve vi
dem tenninvis till låns.
Ju längre möjligheten aflägsnar sig från
verkligheten, ideen ifrån dess substans, desto mer
blir ideen abstract och tom, och substansen i
samma mån concret, gränslös, tallös, formlbs, chaotisk,
grotesk. En allmän idee, som är blott ett begrepp
utan characteristiska bestämningar uttryckes
nödvändigt såsom en död massa utan individualitet
I stället för att studera igenom B. L—s stora
roman-bibliothek, kan man med mer beqvämlighet,
lika uppbyggelse, och mindre tidspillan läsa upp för
sig ibland den här versen:
Post varios casus, post tot di ter i miru rerum.
Sällan hör man talas om någon lindansare, som
icke genom något af sina farliga och öfverdådiga
språng brutit halsen af sig. Så tyckes det hafva gått
den luftspringande Romantiska Poesien, som för få
år se’n gjorde aii mycket väsen af sig, men nu
ligger död.
När man hos andra finner igen sina egna
tankar, så röner man på en gång en behaglig och en
förtrctlig rörelse. Egenkärleken är granden till båda.
Den finner sig tillfredsställd att erhålla en
bekräftelse på sin egen uppfinning: den finner sig stött, att
vara beröfvad hedern af att vara den enda rätta
upp-fiunarcn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
