- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 2. Dagboks-anteckningar /
63

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fdifva mång* menniskor verktyg och med det samma
offer. Hen vägen till kupskap går i alla fall
opp-före! i massa söker mqp erftfra vetandets höjd;
öfver särade och fallna indi vi duer, ja generationer går
kampen framåt. Detta är ohyggligt, men
nödväpdig-heten har ingen lag-, och nian kofpttier ej längre för
det map ined blödighet skonar; tv i det fallet blifva
vi alla offer för ett. evigt slafveri af mörkret. Der
spela de krafter, på hvilka Gejjer tyckes syfta, ehuru
han tyckes sky för att n^ina dem rent ut
mörkrets krafter, som farligast med dep blinda
menniskan, just för det hon ej ser dem. Vid ljusan dager
kunna de väl vara mer förskräckande, men ock
lättare att undfly. Vill man derföre allvarligen åter till
Gud* så måste man bereda sig att äfven under
vägen få se Satan i synen, och bjuda honom trots.
Och om äfven Magnetismen skulle blott — hvilket
ännu är lika ovisst som motsatsen — Öppna en utsigt
i afgrppdeps andeverld, så är d^pna erfarenhet
icke utån froipma. Det klentrogna slägtet får derige-;
nom åtminstone då en handgriptig öfver tygelse, att
en sådap finnes, qcl* ett indirect kraftigt bevis för
en ljusets andeverld. De vidare följderna äro
oberäkneliga. Vi lära aldrig käppa oss Sjelfva, och
på hvad punkt vi stå i Universum, utan en blick i
den ena så väl som i den andra af dessa verldar,
hvilken tillika upplyser oss om vår tvetydiga ställuipg
till dem» soni båda haft på meppisk§p ett så mäktigt

Sällt är att såsom ett barn dväljas, utan
bekymmer, ptan sönderslitande grubbel i Fadrens sköte ^
och endast genom den vjyrroa käpelap stå i förening
med hpppm ocli tipgeu, utån hehpf af det irrando
medvetandet Men då menniskap en gåpg lupit bort
i&ån hoppm» och äanp ej hittat hepi, ännu ej är visa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/2/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free