Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han en gång si ögonskenligt försakar sin
originalitet!, om hvilken han vanligen är så rädd. Frithiof
är i alla fall ett mästerstycke, och reser sig stolt opp
öfver Helge, ehuru den sednare ej är bekajad af de
många brister, som den förra. Genom Helge går
durchgängigt en egen gammal nordisk grundton, som
underhåller läsaren ständigt i samma stämning, i
samma allvarliga situationer. Dess förtjenst består i dcii
äkta poetiska atmospher, som genom inga främmande
vindar bortblåses från det hela. Tegnér slår på sin
Nordmanna-harpa ännu väldigare nordiska toner, ipen
derföre gör det mig också desto mer ondt, att han
stundom missbrukar sitt herrliga instrument till
spensliga och siratliga qvadriller. Han dikar i onödighet
ut sin flödande poetiska källådra, nog ofta 1 orena
prosaiska ränlar af småqvickhet. Han jagar efter
infall, och det gör honom det samma, om han skjuter
träff eller bom, blott det blixtrar och smäller, hvårföre
hankan visst taga till valspråk: aldrig utskjutet. Han
är ett Heckla, som stundom flammar präktigt genom
den dunkla natten, men också ibland bara utsänder
sprakande gnistror, stundom äfven bara rök. När
jag i pingstas med några goda vänner läste den
första gången, hänrycktes jag af många bitar, andra
smakade mig ganska vidrigt. Ntt har jag flere
gånger återläst den, och när jag nu granskar, så göra
de partiella bristerna vida mindre intryck på mig,
men likaså ock de partiella skönheterna. Jag finner
nu nogsamt hvad som står der till prunk, hvad som
blott tjenar att liksom raketer brinna för en gång*
Och bristerna ser jag nu mindre grofva, emedan de
vid betraktandet blott röja en poetisk slummer. Men
utom detta står kanske qvar en fjerdedel af ftkta poesi,
hvars make måhända Europa fåfängt letar efter. — Så
Ingeborgs klagan, så: Till tings, till tings budkaflen
* går. Björns ironiska uppmaning till hjeltedater innc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
