- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 2. Dagboks-anteckningar /
95

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heten förbi, emedan observationen ja! Sjelfva
historien är sedan i går, jenanförelsevis med den tid som
förflutit sedan menniskoslägtets första barndom. Man
har ännu ej sett, hvad verkningar eulturen, då den
en gång meddelat sin förädlande gåfva åt de oädlare
racerna, kan hafva på deras physiska bildning, och
innan dess är det för bittida att rent af fråndöma
dem möjligheten att uppstiga till likhet med den
normala menniskogestalten. Den historiska utvecklingen
är hos dem ännu knappt börjad, men då den
fortgått genom en mängd af generationer, så ligger det
åtminstone sannolikheten närmare, att de skola segra
öfver naturens nu hämmande motstånd, än att de
skola stanna i naturens våld méra ofria och mera
djuriska än svinet, som med all sin djuriskhet förbytt
sig så betydligt ifrån sitt vilda tillstånd.

Men, påstå polyspermatisterne, det är menniskan
värdigare, att tänka sig henne stigande till förädling
ifrån ett lägre tillstånd, än sjunkande ifrån en
ursprunglig förädling. Visserligen, ifrån en viss sida
sedt. Men det är fråga, om förädling vinner
öfverhufvud, utan ett föregående sjunkande, — så vida
det i afseende på det hela får kallas ett sjunkande, när
något ifrån ett obestämdt och sväfvande tillstånd
bryter ut sig i bestämda charakterer, låt vara att dessa
charakterer också urarta i en för mycket ensidig
individualitet. Den antydda schisman i menskligheten
förklarar eulturens möjlighet lättare» än om man låt
ter stammar uppstå isolerade här och der på
jordklotet. Det är äfven både menniskan och
gudomligheten värdigare, att tänka sig menniskan hafva
förverkat sin frihet, än att ställa henne, så som hon
är i de lägre racerna, i flere årtusendens oförvållade
slafveri under naturförhållanden. Ett nödvändigt
sub-gtrat för den växande späda eulturen var jorden*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/2/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free