- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 2. Dagboks-anteckningar /
103

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än den hämmande kan hålla: deraf den ständigt
upprepade skapelsen, som visserligen tilltager i energi,
mer oeh mer sublimerar sig, och närmare sluter sig
till den absoluta enheten, men inom den jordiska och
ännu grofkroppsliga verlden, äfven der den hunnit
sin yttersta höjd, hämmas af en ständig vexelverkan
af kämpande krafter. Allestädes der en enhet tyckes
vara vunnen, är den blott relativ, och står blott
såsom en ny motsats till ett annat, i förening med
hvilket det åter ställer sig som en ny motsats mot ett
annat, i allt högre spher. Det ideella bandet i hvarje
synthesis måste vika för inflytandet af ett mäktigare
ideellt menstruum, som upplöser det hela för att ingå
i högre föreningar. Efter samma lag är ock
men-niskoslågtet upplöst i mångfald, ett ehåos för en
an-delig skapelse, hvilket ger anledning att ana, att i
dess upphof ej naturen mäktat gifva det en högre
enhet, utån nödgats stanna vid en viss punkt af
djurisk differens.



Jag tror ieke, att menniskoslägtet upprunnit hvar
som helst på jordytan, liksom andra svampar.
Begreppet om Avtochtoner och Aboriginer måste
åtminstone betydligen inskränkas. Liksom naturen har
mer möda att frambringa de ädla oorganiska krop- 4
parna (de ädla metallerna), och derföre liksom spar
sin kraft att icke dess öfriga alster måtte lida genom
mängden af guld och silfver, så har det naturligtvis
kostat henne en ännu större ansträngning, en
mödosammare förfining af sina krafter, för att kunna
framalstra organismens högsta och skönaste blomma:
menniskan. Naturen har lagt sitt guld förnämligast
på vissa hufvudpunkter af jorden, der elementerna
-haft tillfälle att ostördt och harmoniskt öfvergå till
-individnclla bildningar: således ej under polerna, der
det Adla lifvet förfryser ^ ej heller under linien, der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/2/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free