Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tia
formen* Här &no naturligtvis de énskifdt» ileklna
oändliga, åtminstone talrikast af alla slags delar pA
vår planet Genom stenrikets grader, hvilka förädlat
genom crystalliseringar den jordiska räa massan* och
L ädelstenarne uttryckt den hög$ta ideen i denna
po-tens» sträfvar jordens lif att uttrycka uti metallerna
en högre idé af de? oorganiska naturen: mägtietisniea.
1 jemet har den hunnit längst i differentiering: ab*
stract och concret stå. här och spjerna med största
våld: ty jernet är magneten in cencreto, det är form
Siå långt den kan komma med minsta qvantitet af
innehåll. Ty i samma mån ideeu söndrar sig från
substansen, i samma mån blir ideen abstract och
verkligheten concret: ideen toni och substansen gränslös:
derföre ock en större mängd af massa fordras till
dess realiserande. Jernet är också utbreddast bland
alla metaller; deremot de ädla, der metallernas idé
är mest fulländad, äro också sparsammast. —
Samma förhållande visar sig i den organiska* naturen.
Idccn af en fullkomlig växt är ej sträxt klar i
verkligheten. Skapelsen går ifrån den chaotiska,
demeö-tariska mångfalden, i hvilken naturen slösar ined.
atouier, för att i massan sammanfatta alla decharak~
terer som ligga i den allmänna ideen, men som änna
icke hunnit nedsänka sig till individuell enhet — från
denna tallöshet af i början groteska bi^lningar
fortgår den till bestämda gestalter. Ju högre upp ideen
hinner lyfta materien, ju inskränktare blifva de
co-ordinerade classerna, ju färre exemplar, och ju
sorg-fuliigare val af villkoren för deras framalstring.
Djurrikets klasser äro redan fåtaligare, och nume*ären
inskränktare ju högre man stiger upp till menniskan.
Vid henne börjas ett alldeles eget förhållande» I
henne liar naturen funnit medelpunkten för det animala
lifvet, hvilket i en hvimlande periferi slutar sig kring
h<*nnc, och liksom i brutna ord hvar på sitt vis vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
