Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
om honom såsom om ett bdhag eller anw till—
ljftriglidt, hvilken man plan att sjelf begagna den
än-då ej vill låta koÄwpa i främmande händer. —
Svart-sjukan växer upp med härleken såsom ogräs bland
h vete t, oeh forqväfver ofta det egentliga oeh rätta
sädet.
Man vore frestad att fråga, om denna
qnennisho-massa, med dess sjuskinnssjälar, för hvillta ett
magert och hungrigt närvarande uppslukar deras
samte-liga verk och gerniugar, insvepande dem i en så
sumpig och tjock durxstkrets, att de ej kupn?) $e sig
omkring, eller fram och tillbaka — om denna
massa verkligen hör till menniskoslägtet? Men svaret blir
ändå genom en sorites det, att det egentligt mea&kliga
finns ej iqoä phenomenernas verld.
Bläddra i den dunkla boken af sitt samvete
(eller minne)!
Aldrig får man mer bestämd gradmätning på sina
metamorphöser än då man återfår gamla minnen lifs—
lefvande på deras egen valplats. — Man mister lätt
landtkänningen af sin barndoms Eden, då man är
skiljd ifrån födelsebygden.
Menniskans hjertblad blifva dufna och vissnade,
när hon länge stått i Culturens orangeri. Huru
mycken must och kraft förspilles ej genom den våldsamt
drifvandc utvecklingen genom klippning, ympning och
konstmässig vanvård.
Culturen är en misshushållande trädgårdsmästare
i menniskans ursprungliga Parads.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
